Två val i olika verkligheter
Få betvivlar att Benjamin Netanyahu tar hem segern och sannolikt kan bilda nästa regering.
Det känns frestande att jämföra två parlamentsval som äger rum med en månads mellanrum. Israel väljer ett nytt Knesset den 17 mars och Finland en ny riksdag den 19 april. Är det fråga om två länder i kris eller länder som kanske inte inser krisens omfattning? Visst är kriserna rätt väsensskilda. Israels ekonomi är nära nog strålande, men dess existentiella problem hopar sig.
Jag återvände för några veckor sedan från mitt tjugosjunde besök under sju år i det som av en del fortfarande brukar kalla det förlovade landet. Under den perioden har Israel haft flera val och partikartan har förändrats i varje val. Det är en underdrift att säga att israelisk inrikespolitik är instabil. Allianser och nygrundade partier har avlöst varandra i snabb takt. Samtidigt kan man säga att Israel har en pulserande demokrati, den enda i regionen.
Politiken formas av en låg rösttröskel som nu har höjts något. Religionens inflytande, fredsfrågan och inflyttningen, inte minst från Ryssland, påverkar. Den förhöjda rösttröskeln skapar i detta val ett nytt fenomen: De israeliska arabernas partifraktioner har sett sig tvungna att gå ihop i en valallians som samlar allt från kommunister till troende. Det nya blocket kan få upp till 15 mandat av 120, vilket är mycket i Knesset med dess cirka tio grupper.
Valkampanjen är minst sagt mustig. Det vi skulle kalla smädelser och övertramp haglar tätt. Ovanliga är inte beskyllningar om landsförräderi eller korruption. Att sionism, ras och religion spelar en stor roll är självklart. Eller vad sägs om den kristna högerkandidat av arameiskt ursprung som säger att en röst på arablistan är en röst på IS?
Utgången då? Få betvivlar att Benjamin Netanyahu tar hem segern och sannolikt kan bilda nästa regering. Men också han får kämpa: Bara en månad före valdagen presenterar statsrevisorn en rapport om de höga kostnaderna för hans officiella hushåll. I den ingår detaljen att hans omskrivna fru förtjänat extra genom att ta hand om panten för tomflaskorna efter statsministerns mottagningar! Men israelerna är härdade: Landets förra president sitter i fängelse, dömd för våldtäkt.
Teflonpolitikern Netanyahus största satsning är ändå det omstridda framträdandet i USA:s kongress. Det är nästan unikt i diplomatins historia att en politiker inför ett val tar sin kampanj till sin viktigaste allierades folkvalda, i öppen konflikt med dess president. Själv hävdar han att det är omsorgen om Israels existens som driver honom. Hotet från Iran finns, men hur akut, det tvistar till och med de israeliska säkerhetsorganen om.
Valutgången i Israel är inte likgiltig för omvärlden. För Netanyahu är inrikespolitiken viktigast, han ser sig knappast som en fredsmäklare. Skulle den nya mitten-vänsteralliansen Sionistunionen bli större än Netanyahus Likud, tänds ett litet hopp om återupptagna förhandlingar.
I jämförelse med Israel upplever vi en rätt odramatisk valkampanj. Vi kan ju vara tacksamma för att den främst gäller ”bara” vår ekonomiska framtid.
Pär Stenbäck
är samhällsdebattör.