Kungabesök
De sade ingenting. Om de ska säga något i ett offentligt sammanhang måste det förberedas och vara noggrant genomtänkt. Alltså sitter de oftast tysta.
Vad är väl en bal på slottet, undrar Askungen där hon står i fönstret och drömmer.
Vad är väl ett kungabesök, funderar jag på efter den gångna veckan. Det svenska kungaparet och en stor grupp medföljande ministrar, näringslivstoppar och andra, besökte Finland.
Det är så klart en stor sak. Massor av människor är involverade i mottagandet och det skapar viktiga mötesytor för de medföljande att lära sig mer om Finland, träffa finländska företag, kanske till och med starta samarbeten. Men jag kan inte låta bli att undra hur roligt själva kungen egentligen har. Eller snarare tillåts ha.
Jag deltog i mottagandet av kungaparet på Hanaholmen där det med anledning av besöket ordnades en hel dags nätverkande mellan unga svenska och finländska ledare för vilken jag var moderator. Det var en mycket intressant dag där vi diskuterade våra länders gemensamma utmaningar och möjligheter. Vi fick även besök av den svenska näringslivsdelegation och kunde utbyta tankar och erfarenheter.
Kungaparet deltog i 45 minuter. Vi hade ett förberett minutschema med exakt vem som skulle säga vad och när. Vi hade rett ut att ”Eders majestäter” är det korrekta tilltalsordet, inte ”kungliga högheter”. Alla var lite nervösa. När kungen och drottningen kom in reste vi oss, som är kutym, och lät dem sätta sig ner innan vi andra satt.
Deras majestäter lyssnade när vi pratade om nätverksbyggande och om Sveriges och Finlands framtid. De sade ingenting. Om de ska säga något i ett offentligt sammanhang måste det förberedas och vara noggrant genomtänkt. Alltså sitter de oftast tysta. Det var utbildningsministern och utrikesministern som kommenterade, vilket förstås var trevligt, men jag undrar ändå. Vore det inte mer intressant både för oss och kungaparet om det kunde vara lite mer avslappnat?
Under senaste finländska presidentvalskampanjen skrev jag en del om valet på sociala mediet Twitter. Jag minns särskilt ett tillfälle. Jag hade länkat en artikel där någon ifrågasatte om det var lämpligt att ha en homosexuell president. En svensk twittrare kommenterade: ”Men hallå, lever de på medeltiden i Finland, eller?!”. Varpå en finländsk twittrare snabbt kontrade med: ”I Finland får vi åtminstone välja vår statschef.” Så var den diskussionen avslutad.
Det är så klart arkaiskt med monarki. Men det som känns allra mest arkaiskt är allt runtomkring. Jag menar, kungaparet träffar många hundra människor varje år, som gjort superintressanta saker. De åker på studiebesök. De har varit världen runt och träffat presidenter, statsministrar, religiösa ledare, företagare, välgörenhetsarbetare och många andra. De har massor av erfarenhet och kunskaper. Varför inte släppa lite på etiketterna och låta kungaparet friare dela med sig av tankar och reflektioner? Inte politiska åsikter, det förstår jag att kan vara olämpligt. Men det finns ett stort utrymme mellan tystnad och politisk agitation.
En bal på slottet är förstås roligt, men kungaparets uppdrag handlar om så mycket annat också.
Maria Wetterstrand
är fristående grön samhällsdebattör och skribent i Sverige.