Regionala försök
En svenskspråkig måste vara redo att kämpa för sin sak.
En finskspråkig kan utgå från att hans eller hennes språkliga rättigheter respekteras. Övertygelsen stärks av de vardagliga erfarenheterna. En svensktalande har en besvärligare sits. De språkliga rättigheterna är garanterade i grundlagen, men verkligheten motsvarar inte lagens stipulationer. En svenskspråkig måste vara redo att kämpa för sin sak. Än värre, ens rättigheter innebär att finska tonåringar måste plugga svenska.
”Den ofrivillige trettonåringen” har fått stor roll i debatten om svenskan. Också HBL konstaterar i ledaren (27.2) att det inte är fiffigt att betona serviceargumentet som motivering för tonåringar att läsa svenska. Tonåringar kan vara svåra att motivera. Men att hänvisa till deras påstådda ovilja i en fråga som gäller språkliga rättigheter är inte seriöst. Dessutom är de unga inte så självupptagna som vi tror. Vi kan kräva att de lär sig färdigheter för andras skull.
Det här med att hänvisa till sina rättigheter upplevs ibland som pinsamt. Enligt HBL anser många finlandssvenskar att frågan om service är ett andrahandsargument. Svenskans status som historiskt förankrat nationalspråk lär vara mer centralt. Jag begriper inte undfallenheten. Rätten att få service på svenska är i allra högsta grad ett primärt argument. Man behöver inte vara så artig mot majoriteten att man inte vågar säga detta högt.
Det finns många sätt att garantera en levande svenska i Finland. En välvillig attityd till svenskan räcker dock inte långt. För att svenskan skall överleva behövs det finskspråkiga som behärskar svenska bra. Annars rasar det finlandssvenska bygget ihop. Det är här den obligatoriska svenskan kommer in.
Svenskan har råkat ut för många domänförluster. Det som började med ett försök med den frivilliga svenskan i studentskrivningarna blev en permanent lösning. Antalet studenter som satsar på svenskan har minskat, vilket i sin tur leder till problem vid universiteten. Om riksdagen godkänner experiment där svenskan byts till ryska kommer vi att få en grupp som inte alls har läst svenska. Att kräva att dessa avlägger svenskan senare vid universitetet är ohållbart.
Regionala försök är ett beprövat sätt att hantera besvärliga politiska situationer. De kan födas ur en genuin vilja att pröva något nytt, men de utnyttjas också i syfte att låta tiden sköta det politiskt svåra. I fråga om unga människor är regionala experiment olyckliga eftersom vi inte vet var de kommer att bosätta sig. Skolan ska öppna dörrar, inte stänga dem. Låt unga läsa ryska parallellt med svenska.
HBL anser att det finns rum för experimentet att byta svenskan mot ryskan i östra Finland. Det som förvånar är den bagatelliserande inställningen till de risker som dylika experiment har, särskilt när vi vet hur det gick med studentsvenskan. I regionalismens anda kunde man ju föreslå att svenskösterbottningar byter det andra nationalspråket mot kinesiska. I en global ekonomi är det knappast smart att ödsla tid på att läsa finska.
Elina Pirjatanniemi
är professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi.