Skolor kan skapa social sammanhållning
En definition är baserad på nationalitet, en annan på födelseland och en tredje på modersmål.
Skolorna är ett tydligt exempel på den växande mångfalden i Finland. Där talas och undervisas över sextio modersmål. Men mångfalden är förknippad med många utmaningar som påverkar slutresultaten, såsom välbefinnande och delaktighet. För att förbättra slutresultaten är det därför viktigt att hantera mångfalden på rätt sätt. Det behövs till exempel vägledande principer och väldefinierade terminologier. Det finns en stor oklarhet om hur man definierar en person med en annorlunda bakgrund än majoritetsbefolkningen, såsom hudfärg eller etnicitet. Man hör mycket ofta uttryck som invandrare, invandrarbakgrund, utländsk, nyfinländare och så vidare. Men frågan är hur man definierar en invandrare.
En definition är baserad på nationalitet, en annan på födelseland och en tredje på modersmål, det vill säga om modersmålet är ett annat än finska, svenska eller samiska när en person definieras som en invandrare. Den här sista definitionen används av bland annat av Utbildningsstyrelsen som ansvarar för utvecklingen av utbildningen. Enligt läroplanen för den grundläggande utbildningen är invandrare en term för både de som flyttat till Finland och de som är födda i Finland. I princip innebär det att det inte är någon skillnad om någon kommer till Finland som 5-åring eller om han eller hon föds i Finland och börjar på dagis redan som tio månader gammal.
Enligt Utbildningsstyrelsens definition på invandrare anses språkkunskaperna i dessa två fall vara lika. Redan i första eller andra klassen i grundskolan hamnar alla i en liten grupp som kallas för S2-gruppen (finska som andraspråk). Gruppen består av alla de barn vars föräldrar talar ett annat språk än finska eller svenska, oavsett deras språkkunskaper.
Även om många invandrarbarn behöver en grundlig språkundervisning är en stor del av de här grupperna praktiskt taget tvåspråkig. Majoriteten av S2-gruppen är född i Finland, har gått på ett finskt dagis och talar endast hemspråket med sina föräldrar. De kan tala och skriva på finska lika bra som andra finska barn.
För många av dem är finska det starkaste och mest använda språket, även om det inte är hemspråk. De ser sig själva som vanligt finska elever och är kapabla att hantera alla skolämnen inklusive finskan, men Utbildningsstyrelsen definierar dem som invandrare som inte klarar av finska och litteratur lika bra som andra finska elever. Där börjar den identitetskris hos barn som vuxit upp mellan två identiteter. Därför har många finsk-somaliska föräldrar en negativ inställning till S2-gruppen, speciellt eftersom det finns gymnasieskolor som har krävt ytterligare språktest som villkor för att ta emot S2-elever.
Skolan har en central roll i skapandet av social sammanhållning och ansvarsfulla medborgare. Därför är det viktigt att reformera språkundervisningen genom att skapa en gemensam läroplan för språk och litteratur.
Arshe Said
är ordförande för Finlands somaliska förbund och forskare vid Aalto-universitetet.