Grekland + Ryssland = sant?
Nu får man ju hoppas att den grekiska regeringen bara skyltar med sina varma Rysslandsrelationer för att försöka få trumf på hand gentemot EU.
När vänsterpartiet Syriza segrade i det grekiska valet jublade många Greklandsvänner i Europa, även om det sedan var en tråkig överraskning att Syriza valde det högerpopulistiska partiet Oberoende greker till sitt stödparti. En annan överraskning kom på det utrikespolitiska planet, i fråga om inställningen till Ryssland.
Den grekiska regeringen är motståndare till sanktionerna mot Ryssland och står på dess sida i Ukrainafrågan, man anser alltså att den ukrainska regeringen är fascistisk och att krisen gynnar västs imperialistiska strävanden. Tongångarna är bekanta från det kalla krigets dagar, men så är också regeringen ”full av marxistiska akademiker”, som International Business Times beskriver det.
Men vänskapen finns inte bara på ett officiellt plan. Oroväckande är att till exempel försvarsministern Panos Kammenos och utrikesministern Nikos Kotzias har band till den fascistiska ryska ideologen Aleksandr Dugin som vill skapa ett Eurasien, ett slaviskt-ortodoxt imperium som inte delar västs liberala, demokratiska värderingar.
Ur rysk synvinkel är detta förstås utmärkt; ju flera kilar man kan slå in i EU, desto bättre. Som Helsingin Sanomat berättade häromdagen stöder Ryssland också andra EU-kritiska, Rysslandsvänliga högerextrema partier, bland annat i Frankrike, Bulgarien och Ungern.
Ur grekisk synvinkel är de varma relationerna till Ryssland logiska: i den ekonomiska krisen har andra världskriget blivit en produktiv metafor för nuläget. Trojkan, alltså IMF, EU-kommissionen och ECB, har blivit synonym med ”tyskarna”. Grekland ses som offer för ett massivt tyskt angrepp, precis som under kriget – man behöver inte ha någon högre examen i Google-sökning för att hitta illustrationer med Angela Merkel iklädd SS-uniform omgiven av naziflaggor. Och Ryssland var ju det land som fick slut på kriget förra gången, så varför inte nu?
Eftersom Greklands ekonomiska problem beror på korruption och nepotism låter det inte vettigt att söka stöd av ett land som är ännu mera korrumperat, men för dem som anser att EU är roten till det onda är det kanske rationellt att vända sig österut.
Till detta kommer religionen, där många greker tänker med ryggmärgen: Ryssland är ortodoxt, alltså är Ryssland bra (av samma anledning ska man inte heller diskutera kriget i Jugoslavien med greker, för i deras ögon gjorde den ortodoxa folkmordsanstiftaren Slobodan Milosevic inget fel, han bara försvarade sig mot muslimerna).
Nu får man ju hoppas att den grekiska regeringen bara skyltar med sina varma Rysslandsrelationer för att försöka få trumf på hand gentemot EU, ”om ni inte är snälla, så…”, åtminstone verkar landet än så länge vilja hållas kvar i den europeiska gemenskapen. Om inte, ja, då får andra antieuropeiska rörelser luft under vingarna och då riskerar EU att falla samman. Och vad händer med Grekland? Har det en framtid som solig tummelplats och skatteparadis för ryska makthavare och deras miljarder?
Theresa Norrmén
är ordbrukare som skriver och översätter.