Bilpool
Är det dyrt? Nja. Inte jämfört med att köpa och äga en egen bil, betala för parkering, försäkringar, däckbyten, service och allt dylikt.
”Men hur får du tag i nyckeln?” ”Vems är bilen?” ”Hur vet du var den är någonstans?” Det är min mamma som undrar. Jag har gått med i en bilpool i Helsingfors och mamma är nog inte ensam om att tycka att det verkar lite knepigt.
Jag gick med i en bilpool första gången redan tidigt på 2000-talet i Stockholm. Sen fick jag barn, flyttade till en kommun längre utanför stan där det inte fanns bilpoolsbilar, gick ur bilpoolen och köpte en egen bil. (Den bilpoolen gick sedermera i konkurs, oklart huruvida det var mitt fel.)
Men jag har längtat tillbaka. Bilpooler är en så smart och praktiskt grej. Tänk er att de flesta bilar står stilla minst 23 timmar per dygn. Ofta parkerade någonstans där det är dyrt att stå och där bilen tar upp mycket utrymme i stadsmiljön. Varje timme förlorar de i värde. Företag använder bil på dagarna, men sällan på kvällar och helger. Många som bor i stan kan åka buss, cykel eller spårvagn till vardags, men skulle gärna ha bil någon gång på kvällar och helger. Här går att lägga smarta pussel!
Vissa behöver bil varje dag eller tillräckligt ofta för att ha en egen, inte tu tal om det. Men vi är många som är i gränslandet. Det vore bra med bil ibland, men oftast går det bra utan. Det kan gälla även företag, där bil behövs ibland men inte hela tiden. Eller för övrigt den familj som har en bil men som ibland behöver två.
Så, hur funkar det då?! Jo, häromdagen behövde jag ta ett barn till ridlektion. Två mil, långt ut på landet, med usla kollektiva förbindelser. Jag tar fram datorn och loggar in på bilpoolens hemsida. Jag klickar i var jag befinner mig och när jag behöver bilen. Då får jag snabbt reda på var i närheten det finns lediga bilar. Jag väljer en och bokar den. Det finns många platser där bilpoolen har bilar, så det är sällan särskilt långt att gå för att hämta bilen.
När det är dags går vi till bilen, ringer ett nummer, trycker en kod och bilen låses upp med satellitstyrning. I handsfacket ligger nyckel och ett tankkort. Sen är det bara att köra. När vi kommer tillbaka parkerar vi bilen, lägger nyckeln i handsfacket, tar ut våra saker, ringer samma nummer och bilen låses. Räkningen kommer digitalt (eller i brevlådan om du föredrar det).
Är det dyrt? Nja. Inte jämfört med att köpa och äga en egen bil, betala för parkering, försäkringar, däckbyten, service och allt dylikt. Dessutom slipper jag bekymra mig över i vilket land bilen är registrerad och körs, vilket vid ett tidigare tillfälle ledde till att vi fick 4 000 euro i böter för att min dåvarande man kört familjens bil vid ett par tillfällen i Finland ... Ja, och så slipper jag ta bilen till verkstad och en massa annat praktiskt.
Förr var det status att ha en egen bil. Så är det inte längre bland unga i urbana miljöer. Det gäller oavsett om du är i New York, Stockholm eller Helsingfors. En egen bil är inte längre drömmen. Samtidigt är en bil praktiskt ibland. Bilpoolen torde ha en ljus framtid, och det är inte alls så knepigt som man kan tro.
Maria Wetterstrand är tidigare riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige.