Summan av kardemumman
Lagstiftning om hets mot folkgrupp kan innebära en begränsning av yttrandefriheten. Koranen kan, precis som Bibeln, tolkas på olika sätt.
I min familj har det alltid gjorts narr av tosikkon (en tosikko, flera tosikkon); ingen vill vara en sådan som saknar humor och tolkar allting bokstavligt – vilket kunde vara en definition av tosikko. Under den gångna veckan har jag funderat på tosikkon och ofta känt mig som en i min irritation över svepande svartvita påståenden och samband.
Det är klart att man letar efter förklaringar efter händelserna i Paris, och för mig är det definitivt lättare att handskas med dylika tragedier om de analyseras ur ett samhälleligt perspektiv. Men dagens politiska klimat är skrämmande både i sitt förenklande och i sin främlingsfientlighet.
Om man tittar på händelserna i Paris, så vet vi att åtminstone följande är sant: Många oskyldiga dödades i attentaten i Paris. Gärningsmännen hade kopplingar till al-Qaida i Yemen. Flera muslimer i Frankrike diskrimineras på grund av sin religion. Frankrike är ett sekulärt samhälle. Charlie Hebdos karikatyrer har under årens lopp upprört såväl muslimer som Charles de Gaulle-anhängare. Många oskyldiga har dödats av amerikanernas drönare i Yemen. Yttrandefrihet är en grundläggande rättighet. Många muslimer ser avbildandet av profeten som oförenligt med islam. Lagstiftning om hets mot folkgrupp kan innebära en begränsning av yttrandefriheten. Koranen kan, precis som Bibeln, tolkas på olika sätt och inom religiösa samfund förekommer olika tolkningar och grader av bokstavstrohet. Man kan ta avstånd från attackerna i Paris också om man inte stöder varje karikatyr som någonsin har publicerats i Charlie Hebdo. Ett antal unga europeiska män har radikaliserats under de senaste åren. Frankrike var länge en kolonialmakt. Religiösa symboler är förbjudna i franska skolor. Med hjälp av satir kan man göra narr av makthavare. Man kan stöda yttrandefriheten också om man inte uppskattar Charlie Hebdo.
Jag skulle lägga till att också följande är sant: Världen är en ojämlik plats och det gäller länder och grupper såväl som individer. Diskrimineringen av muslimer i Europa är strukturell och innebär att muslimer som grupp har mindre makt än till exempel kristna. Att allt detta – och mycket annat – är sant säger dock inget om förhållandet eller eventuella samband mellan dessa.
Jag tänker mig att det var lättare då på 1700-talet då det franska karikerandet kom i gång. Skalorna var mindre och skillnaderna tydligare: det är liksom enklare att göra narr av någon som Marie Antoinette då hennes makt var så självklar och de som tog del av karikatyrerna var hennes undersåtar.
I dag är maktstrukturerna råddigare. Det är inte samma sak att göra narr av kristendomen som av islam, just för att deras ställning i samhället skiljer sig i så hög grad. Attentaten har inte förändrat något: Europa måste fortfarande bli bättre på att bekämpa rasism och diskriminering, fattigdom och arbetslöshet. Riktigt god satir synliggör och bekämpar strukturella orättvisor, men satiren faller lätt platt om det bara är vita män som gör sig lustiga över de som är annorlunda.
Antonia Wulff
arbetar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.