Allena i ordbruset
Enligt den rödgröna logiken i Sverige får man inte ställa krav på barnen eller förvänta sig att de ska prestera något i skolan.
”Barnmisshandel!”, utropar en av mina rikssvenska vänner på Facebook då debatten om skolbetygen rasar i Sverige. Hon är förgrymmad över att Utbildningsdepartementet vill återinföra betyg från och med årskurs 4 för att bringa ordning och reda i den svenska flumskolan. Utbildningsdepartementets utredare Martin Ingvar anser att betygsättningen av elevernas prestationer tydliggör målen för utbildningen och att eleverna sporras att anstränga sig mer.
Enligt den rödgröna logiken i Sverige får man inte ställa krav på barnen eller förvänta sig att de ska prestera något i skolan. Inlärningen ska enligt detta tankesätt ske kravlöst, lojt och lekfullt för annars slås grundtryggheten i spillror och barnen blir brännmärkta för livet. Och värst av allt är att lärarna gör sig skyldiga till barnmisshandel genom att plita ned vitsord i elevernas betyg.
Det svenska samhället håller på att göda ett orwellianskt nyspråk som går ut på att omdefiniera ordens betydelse och begränsa det verbala svängrummet. Ni vet, det där som Orwell kallade för newspeak. Av samma anledning går det inte längre att använda ordet heder för att beskriva social status, makthierarkier eller ära och redbarhet eftersom debatten kring hedersmord har berövat oss ordets ursprungliga betydelse.
Att underdriva är ute. Glöm de minimalistiska knepen om du vill bli hörd i det massmediala bruset. Om ett ord inte slår tillräckligt högt så är det bara att skruva upp det och krydda det med överdrifter. Till exempel begreppet åldersdiskriminering låter ju ganska lamt, eller hur? Ifall man vill fånga omvärldens uppmärksamhet är det bäst att köra med det verbala missfostret åldersrasism i stället. Nu har åldersdiskriminering i och för sig ingenting med rasism att göra men vem bryr sig så länge som folk hajar till och reagerar. Åldersrasism eggar klickningsreflexen på sociala medier och sätter känslorna i svallning.
Ensamhet är inte någon höjdare. Att bli ensam är liktydigt med att vara loser. ”Tänka sig att det inte finns en svensk motsvarighet till distinktionen mellan lonely och alone på engelska”, säger en före detta kollega i Sverige. ”Det finns det visst. Du kan välja mellan ensam och allena”, invänder jag. Men vad gör man om den svenska folkopinionen har avskrivit ordet allena som överflödigt? På Wiktionary klassas ordet som ålderdomligt och Microsofts stavningskontroll markerar allena som felaktigt då jag skriver denna text. Skribenten är ute och cyklar. Bäst att köra med själv i stället. Jag bor själv och kan gå på toa alldeles själv. Och så kan jag ta en selfie själv utan utomstående hjälp.
Valet av orden manifesterar makt och värderingar. I Ryssland är varje oliktänkare, som ifrågasätter ockupationen av Krimhalvön, antingen huligan eller fascist. I Sverige klassas alla som påtalar utmaningarna med de massiva flyktingströmmarna som rasister. Utan verbala nyanser blir våra åsikter med tiden ganska extrema.
Mikael Sjövall är kommunikationschef i finansbranschen.