Plan B
Tiden är mogen för en plan för hur det på frivillig väg ska vara attraktivt att lära sig svenska i finska skolor.
Den undersökning om inställningen till svenskan som Institutet för samhällsforskning vid Åbo Akademi låtit göra bland 7 360 finskspråkiga i samarbete med forskare från universiteten i Åbo och Tammerfors visar att en majoritet av den finska folkopinionen vill avskaffa svenskan som obligatoriskt läroämne.
Att hela 74 procent vill göra skolsvenskan frivillig offentliggjordes innan riksdagen avslutat sin behandling av medborgarinitiativet att slopa den obligatoriska skolsvenskan. Utskottsbehandlingen har gett vid handen att initiativet inte får majoritet i en avgörande omröstning. Återstår att se om riksdagsledamöterna påverkas av folkopinionen.
Svenska riksdagsgruppens ordförande, Mikaela Nylander, låter sig inte rubbas. I Borgåbladet (23.12.2014) säger hon att SFP inte är med i en regering som slopar skolsvenskan. Partiordföranden Carl Haglund medger att situationen är knepig (Yle 23.12.2014).
Mot bakgrunden av hur stödet för det svenska fördelar sig åldersmässigt, regionalt och med hänsyn till utbildning är resultatet i mätningen inte överraskande.
Enligt en mätning som Taloustutkimus i fjol höstas gjorde för tankesmedjan Magma förhåller sig äldre finländare och kvinnor mest positivt till det svenska. Bland 25–45-åringar är stödet allra lägst. Ju högre utbildning, desto positivare är synen på det svenska. Och ju längre bort från de svenska regionerna, desto negativare är inställningen. Och ännu. Stödet för det svenska är markant lägre bland personer med svaga kunskaper i svenska.
En konsekvens av detta är att svenskan måste göras populär och upplevas som nyttig. Om detta inte lyckas med tvång finns det då någon annan lösning?
I ledaren i HBL (23.12.2014) efterlyser Susanna Ginman en plan B. Hur kunde en sådan se ut?
Den kunde ta fasta på en intressant iakttagelse i Åbo Akademis mätning, nämligen att oviljan mot tvånget att läsa svenska inte per definition innebär en avoghet mot det svenska i Finland. 64 procent förhåller sig positivt till det svenska. I Magmas mätning för ett drygt år sedan var motsvarande procent 66. Sedan 2008 har stödet minskat med 12 procentenheter, från 76 till 64 procent, vilket borde stämma till eftertanke.
Förutsättningar finns ändå för att en total översyn av svenskundervisningen ska falla i god jord. Utvidga språkbadet i förskolorna. Tidigarelägg undervisningen enligt modell från Wales, Baskien och Sydtyrolen och börja med svenskan redan i årskurs ett eller två. Flytta fokus från grammatik och skrivningar till en talad svenska, som man har användning av i vardagen.
Tiden är mogen för en plan för hur det på frivillig väg ska vara attraktivt att lära sig svenska i finska skolor. Alla väljer det säkert inte men de som gör det kommer att ha glädje och nytta av att kunna språket. Sånt smittar av sig. I bästa också då det gäller student- och tjänstemannasvenskan. Och i förlängningen kan servicen på svenska tryggas.
Planen kan säkert avfärdas som orealistisk. Men finns det något alternativ?
Olav S. Melin arbetar med samhälls- och medierelationer
på tankesmedjan Magma.