Ett fascistiskt kuppförsök
Vårdgivarna konkurrerar inte om vem kan ge den bästa vården utan vem kan säkra de mest lukrativa kontrakten med korporationen.
Svärord och invektiv och konstrueras vanligtvis av onda andar, könsakter och könsorgan. Nu för tiden kan man också svära med politiska termer. Ord som nazism, fascism, rasism och anarkism har tappat sitt innehåll och används som förbannelser.
Att svänga med nazikortet uppfattas som intellektuellt självmord i civiliserade kretsar. Men som fascist kan man stämpla vem som helst man ogillar. Fascismen har dock ett budskap.
Fascismen som en politisk rörelse kom samman i början av 1920-talet i Rom och München. Borgerligheten upplevdes som materialistisk, slapp och dekadent. Olika grupper upplevde maktlöshet och avsaknad social status då de inte kunde diktera sina villkor som förr. Fascismen samlade nationalister som saknade enhet och mål; intellektuella som önskade rationell ekonomisk styrning; bönder, konstnärer och hantverkare som ville bli skyddade från marknaden; forskare och konstnärer som önskade mera statliga bidrag; och kristna som saknade den traditionella familjen och dess värderingar.
Fascismen var en reaktion på modernitetens krock med traditionen och konflikter mellan individen och samhället. Fascisterna ville bygga en tredje väg mellan liberalism och kommunism.
Fascismens metod är korporatism, på samma sätt som kommunismens metod är planekonomi och partistyre, och liberalismens metod fria marknader och demokrati. Korporatism betyder att stora samhällsinstitutioner, typ sjukvården, barnuppfostran, och industrier organiseras som korporationer med staten som den starkaste aktören. Den finska arbetsmarknaden med sina tre parter är en renodlad korporatistisk konstruktion.
Till skillnad från liberalismen vill korporatismen strikt tygla marknaderna, men till skillnad från kommunisterna vill den inte ha statligt ägande och jämna löner. Det fascistiska manifestet från 1919 krävde tung beskattning på kapitalet, medbestämmande i företag och minimilöner.
Fascismen dyrkar staten och dess ärorika historia. Staten tar alla initiativ och löser alla problem. Demokratiska samlingar är endast körsbäret i groggen. Den fascistiska staten är självgod, driver teknonationalism och vill ogärna lära från andra länder. Den främjar kulturalism, tron att den egna kulturen och konsten är unik och ett medel att främja nationens storhet. Den moderna korporatismen är en reaktion mot globaliseringen och dess påfrestningar.
Förslaget till lagen om social- och hälsovården innebär att korporationer, kallade sjukvårdsområden, förstärker sin makt. De har inte demokratiskt valda fullmäktigen, dock bestämmer de över våra liv och pengar. Vårdgivarna konkurrerar inte om vem kan ge den bästa vården utan vem kan säkra de mest lukrativa kontrakten med korporationen. Därmed kan man med statsvetenskapligt helt korrekt terminologi och utan invektiv kalla lagförslaget ett fascistiskt kuppförsök.
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.