En vecka till julhelvetet
Vi har byggt en julfälla åt oss, helt själva. Varför gå på en julmina varje år? Det står i vår makt att desarmera den.
En julafton hittade de henne gråtande på golvet, mellan spisen och frysen. En mamma som inte orkade mera. En jul för mycket.
Det var dags att se över hela firandet. Ett familjemöte sammankallades omedelbart.
Granen och skinkan skall huset i framtiden bjuda på. Allt annat ska beställas. Var och en får önska sig en julgrej. Det, men bara det, är säkert.
”Jag vill ha julgröt”, pep den yngsta. Men det har vi ju, lilla gullet, varje julaftons morgon. Ja, men alla slevar den i sig så hastigt och rusar i väg. Inte är det nån julgröt på riktigt.
”Jag vill ha pepparkaksdoft” sade den äldsta. Men du äter ju inte pepparkakor, lilla vän! Ja, men det är doft jag talar om!
”Jag skulle så gärna åka till kyrkogården vid midnatt”, viskade mormor. Men dit brukar vi ju skjutsa dig! Ja, men alla brukar ha druckit så mycket glögg vid den tiden att det aldrig blir av.
Och så vidare. Och så blev det faktiskt helt nya jular.
Gröten inmundigades medan man lyssnade på julfriden på radio. Fryst pepparkaksdeg bakades till kakor och doften spred sig i huset under idogt öppnande av ugnsluckan. Någon höll sig alltid nykter till midnatt – och till slut följde hela familjen med till de tusen ljusens sagoland.
Och de överlevde lyckligt alla jular resten av sitt liv.
Vi andra, vi kämpar på. De traditionella familjerna dukar under för julens krav, plastfamiljerna i dubbel bemärkelse.
Pengar, förstås. Leksakskatalogerna som barnen ser som beställningslistor. Fanny och Alexander-jular. Kapprustning med teknologi för de unga.
Praktikaliteter, självklart. Organisation. Diplomati. Hos vem detta år? Vilken av oss tar an den dementa mamman? Äcklas veganbarnen av skinkan igen?
Psyket, innerst inne. Julen ska kompensera för all den värme man inte fått under året. Julen väcker för hemska minnen. Julen måste kännas som mina barndomsjular. Julen avslöjar min ensamhet inför alla.
Och sedan brakar det. Antingen loss, och vi åker till solen för dyra pengar. Eller ihop, och vi försöker överleva på bekostnad av vårt välbefinnande.
”Att rymma från julen”? Vi har byggt en julfälla åt oss, helt själva. Varför gå på en julmina varje år? Det står i vår makt att desarmera den.
Reclaim Christmas! Ta julen tillbaka! Bena ur och avdramatisera den. Omfamna den och gör den till din. Åk till solen, om du verkligen vill.
Tänd en läslampa, om det är din julgrej. Bereden väg för det mystiska och det heliga som är julens egentliga budskap och substans.
Och var beredd på att då ditt avskalade julbord är dukat enligt den nya principen med enbart varsoch ens väl avvägda maträtter, kommer maken in och vill högljutt veta var lutfisken är. Den som han under alla dessa år har vägrat att äta.
Hilkka Olkinuora är julmänniska.