Utmana det undermedvetna
Vill vi ha jämställdhet på riktigt måste vi våga utmana vårt undermedvetna och inte låta det styra oss.
”En pojke i min klass säger att bara pojkar gillar dataspel. Flickor gillar Barbiedockor och sånt”, säger min 7-åriga dotter lite dystert medan hon spelar Minecraft.
En bekant berättar hur killarna i en skola betett sig illa mot tjejerna, knuffats och bråkats och varit allmänt odrägliga. Lärarens kommentar var att ”killar är sådana”. Tjejerna får helt enkelt vänja sig och hålla sig undan.
På Hufvudstadsbladets 150-årsfest talar ett antal personer från scenen och andra via inspelade intervjuer på en tv-skärm. Alla talare är män.
Jag har aldrig förstått den finländska skräcken för feminism.Feminism är för mig att män och kvinnor, flickor och pojkar, ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Inte bara i teorin, utan också i praktiken. Det betyder att jag vill motarbeta de undermedvetna fördummande fördomar och traditionella bilder vi alla har av hur ens kön kopplas ihop med egenskaper, kunskaper, intressen och önskningar om livet. Oavsett om det handlar om vilket kön man ska ha för att vilja spela dataspel eller leka med Barbiedockor, eller vem som passar bäst att tala på en jubileumsfest.
Låter det otäckt? Låter det svårt? Ta till exempel när man planerar en konferens. Svårigheten ligger i att välja fler eller andra föreläsare än de som först dyker upp i våra huvuden. I våra huvuden har nämligen sedan barnsben präntats in massor av bilder av män som föreläsare, män som tar plats, män som med självförtroende ställer sig på en scen, män som anses vara (och anser sig själva vara) de som har något intressant att säga. Även jag, som själv försörjer mig som föreläsare, som varit på hundratals konferenser och vet att kvinnor är minst lika bra föreläsare som män – även jag kommer spontant att tänka på fler män än kvinnor när jag letar efter föreläsare till ett seminarium.
Detsamma gäller ledamöter till en företagsstyrelse, en chef till en avdelning på ett bolag eller någon att hjälpa oss att sätta upp de nya skåpluckorna i köket. Det är oftast bilden av en man som dyker upp i huvudet först och vår hjärna söker omedvetet kandidater som uppfyller den bilden. Inte alltid. Det finns undantag. Men vanligen.
Det finns även belagt i studier att vi vanligen anser det jämställt om kvinnor tar en tredjedel av talartiden på ett möte. Talar de mer har de dominerat mötet. Vi har även en tendens att tycka att kvinnor dominerar numerärt om de utgör mer än en tredjedel av en grupp.
Vill vi ha jämställdhet på riktigt, vill vi bryta med de gamla mönstren, måste vi alltså våga utmana vårt undermedvetna och inte låta det styra oss. Då säger vi inte till våra barn att det är pojkar som spelar dataspel. Vi säger inte att flickor ska vänja sig vid att killar bråkar och knuffas och tar plats.Och vi ordnar inte en 150-fest där den enda kvinna som inför publiken uttalar en åsikt är Christoffer Strandberg utklädd till Elisabeth Rehn (även om just Christoffer är ett utmärkt exempel på en människa som vågar utmana bilden av hur män och kvinnor förväntas vara).
Maria Wetterstrand är fristående grön samhällsdebattör och skribent i Sverige.