En dyster betraktelse
Berlinmurens fall för 25 år sedan öppnade vägen för det som av en del har betecknats som slutet på det kalla kriget.
Andra, som till exempel den amerikanske författaren Francis Fukuyama, såg det som slutet på Historien. Nu 25 år senare håller Sovjetunionens sista president Michail Gorbatjov ett tal vid Brandenburger Tor i Berlin och antyder att det kalla kriget kanske har börjat på nytt.
Jag misstänker att framtiden kan vara mycket mer dyster.
Francis Fukuyama är inte den första som har kommit med tankar om ett tillstånd där den ideologiska kampen mer eller mindre skulle vara över. Redan 150 år tidigare teoretiserade Karl Marx om hur kommunismen skulle ta över efter kapitalismen och frid sänka sig över jorden. Att Marx hade fel vet vi redan. Att demokratin skulle leda till denna frid är också högst osannolikt.
Anhängarna av den så kallade realsocialismen ansåg på sin tid att deras ideologi var vetenskap. Det förefaller tyvärr som om ledarna i våra västerländska demokratier skulle lida av någots slags motsvarande förvillelse. De beklagliga händelserna i Ukraina visar i varje fall att åtminstone Ryssland inte är övertygat om det "vetenskapligt altruistiska" i EU:s och Natos frammarsch österut.
Värderingar är värderingar och har olika tyngd i olika samhällen. Att förblindad av de egna värderingarna försöka ändra världen har lett till mycket elände. Vår västerländska demokrati har medfört stora framsteg, men man måste hålla i minnet att det ändå i grund och botten är fråga om just ideologi och värderingar med rötter i en specifik tradition och historia.
Den västerländska demokratin möjliggjorde mycket av efterkrigstidens ekonomiska uppsving, men det demokratiska systemet har nu stora svårigheter att hantera dess avarter. Den demokratiska (?) friheten att skrapa ihop så mycket pengar som möjligt har lagt grunden till västvärldens finanskris. Vi ser hur inkomstklyftorna ökar. I många länder har det blivit allt svårare att skapa funktionsdugliga regeringar. Samhället förlorar sin styrkraft. Politikerna står maktlösa. Demokratin fungerar ofta inte.
När de gäller pengar försvarar sig the ususal suspects här i Finland med en vantolkning av aktiebolagslagen och påstår att bolagens strävan till profitmaximering på något sätt skulle vara lagstadgad. Aktiebolagslagen säger inget sådant och handlar mest om andra saker, men betecknande för atmosfären i våra västerländska demokratier idag är det att pengar och materialism står i centrum.
Hur kommer då en ung generation, trött på ett samhälle där allt mäts i pengar som bara få har, att bete sig om något decennium om en ny frälsningsideologi med ett tydligt men suspekt innehåll dyker upp? Samlas massorna än en gång kring en Ledare, en farbror Josef, en Stor Rorsman?
Då får vi kanske igen se att Historien inte är slut. Unga människor söker gärna efter ideal och pengar är ett dåligt sådant. Fältet är fritt för charlataner.
Geo Stenius är journalist i periferin