Flytta eller fly från Finland
Om inte vår ekonomi repar sig får vi se fram emot en ny åderlåtning som exportör av arbetskraft.
Användningen av f-bokstaven i rubriken är konstlad, men inte det som döljer sig bakom den. Mitt resonemang inleds med den skrämmande tanken att Finlands ekonomi inte kommer att återhämta sig så att de arbetstillfällen som fanns före krisen kan återskapas. Kanske det alls inte är en konjunktursvacka, utan en permanent försvagning av den ekonomiska grund som gett oss den välfärd som vi tror tillhör oss?
Jag är inte nationalekonom och kan därför inte spå vad som är mest sannolikt. Men jag vet också att inte heller nationalekonomerna vet sanningen.
Vad händer då med den växande skaran av arbetslösa? En del finner nya jobb i nya branscher, men inte alla. Vad gör nyutexaminerade ungdomar, hur länge går de arbetslösa innan de börjar tänka på flyttning, bort från Finland? Den tanken slog mig efter besök i Oslo och Köpenhamn: Där stöter du ständigt på unga från Sverige i serviceyrken. Över hundratusen har lämnat hemlandet. Det har förbättrat sysselsättningsstatistiken i Sverige, samtidigt som utomnordiska invandrare där tar hand om låglönejobben. Kanske en liten delförklaring till den bättre svenska ekonomin.
Var finner finländsk ungdom sin första arbetsplats när företagen här hemma skär ned? Någon massemigration västerut till serviceyrken förekommer inte, språkbarriären finns ändå där. På 1960-och 1970-talen gick utflyttarna till industrijobb utan språkkrav. I dag kräver till och med gruvindustrin en språkkunskap som inte finns i norra Finland.
Ett rätt osynligt fenomen utgör nyemigrationen av finlandssvensk akademisk ungdom, mest till Stockholm och London. Jag kan inte hänvisa till någon exakt statistik, men det är slående hur ofta man stöter på familjer vars barn flyttat. Stockholm har dragningskraft, traditionellt på österbottningar och tydligen också på många som utexamineras från Åbo Akademi. Arbetsgivare i Sverige tycks gilla dem, deras mångspråkighet, lärarnas Pisa-renommé med mera. Nytt är att en del gått direkt in i svensk statlig och kommunal förvaltning.
Jag tror att man på finlandssvenskt håll inte hängt med i den utvecklingen. Den nordiska arbetsmarknaden är fri; bra så. Man får väl hoppas att åtminstone en del av utflyttarna återvänder med nya kunskaper. Kunde man göra mera för att locka hem dem genom aktiv rekrytering i Sverige? Eller börja med att kartlägga motiven för och omfattningen av ny-migrationen. – En uppgift för Tankesmedjan Magma?
Om inte vår ekonomi repar sig får vi se fram emot en ny åderlåtning som exportör av arbetskraft, denna gång utbildad sådan. Vi förlorade kanske femtiotusen svenskspråkiga under efterkrigstiden vilket är en delförklaring till att antalet finlandssvenskar sjönk från 350 000 till dagens 300 000. Jag misstänker att det i dag finns ett mörkertal. Många som redan flyttat för gott finns fortfarande i befolkningsregistret och räknas in i språkprocenten.
Till slut: Österbottniska ungdomar uppger ofta att dåliga finskkunskaper är orsaken till Sverige-flyttningen. Fram för språkbad i landskapet!
Pär Stenbäck är minister.