Är kultur demokrati?
Kultur i traditionell bemärkelse omfattar människan som individ, inte sällan i konflikt med alla slags grupptillhörigheter.
Alice Bah Kuhnke heter Sveriges nya kulturminister. Eller snarare: kultur- och demokratiminister. Jag har grubblat lite på konstellationen. Närmaste företrädaren Lena Adelsohn Liljeroth var kultur- och idrottsminister, Marita Ulvskog var kultur- och kyrkominister 1996–2004. Ingen hade tidigare kompetens på något område (men det är snarare regel än undantag för svenska ministrar).
Adelsohn Liljeroth ansåg att ordet kultur var så negativt laddat (associationen var ”invandrarkulturer”) att hon hellre ville använda ordet ”underhållning”. Särskilt underhållande var det inte när ministern på en mottagning glatt fnissande skar i underlivet på en tårta föreställande en naken färgad kvinna som enligt konstnären Makode Linde skulle symbolisera kvinnlig könsstympning. Som idrottsminister kritiserade Adelsohn Liljeroth kulturjournalisterna för att, i jämförelse med sportjournalister, skriva så svårt att näringslivet drog sig för att sponsra kultur.
Marita Ulvskog i sin tur var deklarerad ateist och tog initiativet att skilja Svenska kyrkan från staten. Man kan undra hur Alice Bah Kuhnke avser att kombinera sina två uppdrag. Det är ju som bekant inte så att kultur alltid direkt befrämjar demokratin. Tvärtom borrar konst och litteratur ofta ner sig i människans sämsta, mest odemokratiska (undermedvetna) sidor. Men det kanske inte statsminister Stefan Löfven har förstått.
Kultur som underhållning har Bah Kuhnke i alla fall gedigen erfarenhet av. Hennes mediekarriär började som programledare för Disneyklubben i SVT 1992, och hon fick senare en egen pratshow. Under föregående kulturministrar har ungdomskultur varit ett högprioriterat område. Bah Kuhnke utnämndes för ett år sedan till generaldirektör för ungdomsstyrelsen, som i våras bytte namn till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Kanske uppkom därför idén att para ihop demokrati och kultur? I så fall är regeringens kulturdefinition rent samhällsvetenskaplig, för att inte säga antropologisk och avser människans beteende som gruppvarelse i samhället. Kultur i traditionell bemärkelse däremot omfattar människan som individ, inte sällan i konflikt med alla slags grupptillhörigheter.
Ministerns första uttalanden ger vid handen att hon uppfattar sammankopplingen demokrati och kultur som en fråga om maximal tillgänglighet. Kultur ska vara för alla. Regeringen lanserar därför ett (underfinansierat) bibliotekslyft och gratis inträde på vissa statliga museer. Det är förstås bra och ger fina rubriker i tidningarna. Men jag är inte övertygad om Sveriges nya kulturministers förträfflighet innan hon deklarerar att kulturpolitik främst måste vila på en humanistisk uppfattning om konstarternas frihet när det gäller att gestalta mänsklig aktivitet av alla slag. Det är desto viktigare i dag när normkritiken breder ut sig och skapar politiskt korrekta (anti)normer som kräver rättning i leden. Där, och ingen annanstans, blir kultur en fråga om demokrati.
Ebba Witt-Brattström är professor i nordisk litteratur
vid Helsingfors universitet.