De enväldigas segertåg
Turkiet är det senaste i raden av ekonomiskt framgångsrika länder som väljer att ta avstånd från demokratin.
”President Erdogan är numera hela Turkiets chefredaktör”, sade ordföranden för landets journalistförbund Atilla Sertel nyligen. Sertel avsåg presidentens ovana att ringa upp de turkiska mediecheferna för att påverka deras linje. Lite som Urho Kekkonen gjorde hos oss i tiderna.
Men den turkiske presidenten går hårdare åt kritikerna. Det allra hårdaste straffet väntar en grupp demonstranter från fjolårets protester nära Taksimtorget mot skövlandet av Gezi-parken. 35 personer riskerar livstids fängelse för sitt deltagande i ”upploppet”. Sedan premiärminister Erdogan valdes till president i augusti har regimkritikerna behandlats alltmer hårdhänt.
Turkiet är det senaste i raden av ekonomiskt framgångsrika länder som väljer att ta avstånd från demokratin. Tillfälligt, får man hoppas, men trenden är oroväckande.
Så sent som på 1980-talet var diktaturer sällan lyckosamma. Sovjetunionen gick under bland annat av ekonomiska skäl och det socialistiska Östeuropa var en ekonomisk katastrof. Det var också Maos Kina på 1970-talet. I dag finns däremot exempel på ekonomiskt framgångsrika hårdstyrda länder, där Kina står främst i raden: Hög tillväxt, ökat välstånd för stora folkmassor i kombination med censur och jakt på oliktänkande.
När eleverna som utbildas i elitskolorna i Shanghai ska ges fräscha utländska intryck är det inte till Europa de får resa, utan till Singapore. Asiens välbärgade miniatyrstat har hög levnadsstandard men är inte fri i västerländsk mening: Utbildning av toppklass, god hälsovård – och hård samhällsdisciplin.
Dagens diktaturer är mindre totalitära än gårdagens. Redan förekomsten av internet och den snabba globala nyhetsrapporteringen gör det svårt att upprätthålla diktaturer av Stalins eller Maos kaliber. Men möjligheten att kombinera kontroll och skrämseltaktik med ekonomiska framsteg är frestande – åtminstone för ledare med en dragning till det auktoritära; män som köper folkets stöd genom ekonomisk tillväxt. Som i Turkiet.
Livet är inte problemfritt för de egenmäktiga. Turkiets finansminister lät nyligen smått bekymrad i Financial Times när han talade om oroligheter som skadar tillväxten. Och de kinesiska ledarna har i höst tampats med intensiva protester i Hongkong mot den kringskurna friheten. Vissa bedömare betecknar dem som de allvarligaste i Kina sedan studentdemonstrationen på Himmelska fridens torg 1989.
Men ekonomiskt starka härskare sitter stadigt och de ger sig inte.
Dagens krisande Europa står inför en stor utmaning. Det ligger i allas vårt intresse att vi får ordning på ekonomin, tillväxten tar fart och välståndet åter börjar öka.
Men det finns också andra orsaker till att Europa borde få ordning på sitt hus. Det gäller att visa, att ett demokratiskt statsskick fortfarande är den bästa förutsättningen för en blomstrande ekonomi. Just nu ser det inte så ut, och det spelar män som Erdogan i händerna.
Björn Sundell är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.