Det beror på situationen
Det beklämmande att Helsingfors stad vill slopa små vårdcentraler och koncentrera närvården till megalomaniskt stora enheter.
Det finns en akademisk tankefåra kallad kontingensteorin. Den säger att det inte finns allmänna regler för ledarskap, olika situationer kräver olika tag. Samhällsdebatten kryllar av små kontingensteoretiker, som slingrar sig med att allting beror på situationen. Väl så, men sedan bör följdfrågan komma: vilka är dessa situationer?
Nokias fall har alstrat en ström av skrifter där man försöker förstå varför det gick som det gick. Det som förklarar misslyckanden är ofta detsamma som förklarade framgången. Nokias råbarkade ledarstil kallades i tiderna ”Management by Perkele” och bejublades som en finländsk gåva till affärsvärlden. Nu säger förståsigpåarna att just dåligt ledarskap, både i toppen och i mitten blev det stora problemet.
Finland var en bra situation för Nokia i början, men sedan blev situationen ofördelaktig.
Årets Nobelpristagare i ekonomi, Jean Tirole har forskat i samma problem på hög nivå. Hans stora insats har varit att analysera situationer och hjälpa till att anpassa politiken till dem.
Det blev uppenbart för länge sedan att statliga monopol i produktionen inte fungerar. Alltså privatiserade man. Sedan blev det lika klart att fria marknader kan också leda till monopol, oligopol, häftiga svängningar och annat trubbel. Alltså bör marknader regleras av staten. Men hur skall man göra det och vilka principer bör följas? Det beror på situationen, säger Tirole. Olika sektorer i samhället fungerar på olika sätt och olika branscher följer sin egen logik. Om monopol eller liknande situationer skapas genom överlägsen teknologi, tänk Nokia under sin glansperiod eller Google i dag, är det inte nödvändigtvis illa. De kan utmanas av bättre teknologi. Men oligopol i dagligvaruhandeln fungerar på ett annat sätt och är inte bra.
Situationerna bör analyseras noggrant. Sedan kan man sätta in bättre anpassade regelverk.
Man får hoppas att Tiroles arbete får inflytande i politiken, också kommun- och sjukvårdsreformerna. Små och stora kommuner är olika situationer. Akut- och långvård är olika branscher och följer olika logiker. Prevention och cancervård kan inte finansieras och organiseras på samma sätt.
Därför är det beklämmande att Helsingfors stad vill slopa små vårdcentraler och koncentrera närvården till megalomaniskt stora enheter. De bygger på tanken att vården bör ”integreras” för de med många olika sammanfallande krämpor. De skall betjänas från en lucka. Dessa personer har en besvärlig situation, men deras andel är en bråkdel av befolkningen. Helsingfors har inte räknat dem. Nu tar man alltså en särskild situation och organiserar allt enligt dess logik. Majoriteten vars situation föredrar mindre och näraliggande enheter tvingas anpassa sig.
Visst beror mycket på situationer. Ställ följdfrågan och försök förstå dem!
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.