Söderman: En ros åt Pauline
På Juridiska föreningens möte nyligen behandlades band annat åtalsförhandling som betyder att en åtalad som bekänner och medverkar till brottets utredning – vanligen ett ekonomiskt brott – kan ingå ett avtal med åklagaren om yrkande på lindrigare straff.
Fallet utreds, samhället gör stora besparingar i kortare förundersökningar och rättegångsprocesser. Målsäganden måste ge sitt samtycke, vilket tryggar ersättning av skada.
Reformen startar från årets början. Den kräver mod och sinne för konsekvens av åklagarna för att lyckas.
Redan från detta års början trädde bestämmelserna ikraft om samarbete mellan åklagarna och poliserna i förundersökning av svårare brott. Åklagaren leder inte förundersökningen hos oss. Genom att intensifiera samarbetet mellan åklagare och polis från första början vill man förkorta de långa behandlingstider som människorättsdomstolen klandrat Finland för. Ta försvarsadvokaterna med så snabbt som möjligt, så lyckas det.
I JFT 5-6/2013 ger kanslichef Tina Astola ett bra sammandrag om planerna på att förnya rättsvården.
De går ut på att fallen behandlas i olika förfaranden, de enkla ärendena i summariska processer, de krångligare mera traditionellt. Därtill vill ministeriet minska antalet domstolar, minska möjligheterna att överklaga genom besvär och minska lekmannaledamöterna roll. Rättegångsavgifterna kommer däremot att öka. Advokatarvodena har gått i taket för länge sedan.
Ur medborgarens synvinkel ser det inte bra ut. Längre väg till domstolen, färre möjligheter att överklaga genom besvär, fler avgifter, ingen lättnad i kostnaderna. Enklare och snabbare processer är bra för alla parter, förstås.
Högsta domstolens president Pauline Koskelo har outtröttligt debatterat reformplanerna. I ett substansrikt tal vid Östra Finlands hovrätts 175-års jubileum (3.10) uttryckte hon sin oro över att sparivern går före de kvalitativa reformerna.
Hon vill att de växande problemen åtgärdas, innan det är för sent. Rättsskyddet får inte sparas bort.
I talet understöder hon tanken på att vittnesmål och andra uttalanden av betydelse videoinspelas och att vittnen och experter i regel skulle höras bara i första instans. Det skulle understryka att målen avgörs i första instans, en verkligt viktig reform. Besvär är avsedda för svåra rättsliga tolkningar.
I dagens läge ökar kostnaderna av att parterna ofta bara joggar i underrätt, då målet ändå avgörs av högre instans.
Så får inte ske i framtiden.
Av hennes tal framgick också att reformen stupat på svårigheterna att välja vilka underrätter som skulle rustas tekniskt upp. Ministeriet vill vänta på nästa regeringsprogram.
Pauline Koskelo påpekar syrligt att man nog kan försämra rättsskyddet utan anteckningar i regeringsprogrammet, men däremot synbarligen inte förbättra det.
Hon kräver mera debatt. ”Rättsstaten utvecklas inte av sig själv...om vi är tysta om dess problem och reformbehov. Tiga är inte guld”.
En ros åt Pauline.
Jacob Söderman är juris licentiat.