Ett personligt socialskyddskonto behövs
Ingen bär ansvaret för helheten.
Vårt socialskyddssystem har utvecklats utan någon helhetssyn. Vi har fått ett typiskt exempel på detta denna höst. Barnens utkomststöd, barnbidraget, skärs ner men samtidigt utvecklar man ett nytt system, barnavdraget. Social rättvisa garanteras genom progressiv inkomstskatt och sociala överföringar, men nu vill man utvidga progressiviteten till avgifter. Det gäller om personer över 65 år skall betala fiskeavgift.
Orsaken är helt enkel. Partier vill dela ut godis och öka sitt väljarstöd. Man tror att en liten billig förmån får väljarna att tänka positivt på förslagsframställaren. Ingen bär ansvaret för helheten.
Ett stort problem är också att skatter betalas individuellt men en del sociala förmåner betalas individuellt och en del på grund av hushållets inkomster. Vi har inte en gemensam databas för skatter och sociala överföringar som skulle garantera att förmånerna skulle betalas enligt dagens situation.
Det nuvarande socialskyddssystemets byråkrati blir dyrt. Ett typiskt exempel är att när man inför barnskatteavdraget, som gäller bara tre år, kostar enbart den tekniska lösningen 2,5 miljoner euro.
Som en lösning har man föreslagit en grundlön för alla invånare. Den är dock problematisk. När man får gratispengar utan skyldigheter, passiverar det mottagaren. Dessutom räcker en månatlig lön på 400 euro inte för att kunna leva. Därför måste man ha alla redan existerande stödsystem som bostadsbidraget. Det blir ingen förenkling.
Då medborgarnas utbildningsnivå har ökat kunde de fatta beslut om sig själva. Dessutom borde man öka människornas eget ansvar för att garantera välståndssamhällets fortsatta existens. I dagens läge lönar det sig inte för många som får arbetslöshetsunderstöd att ta emot arbete. Det är ett problem, som borde lösas.
En lösning kunde vara ett socialskyddskonto eller grundkonto. Var och en skulle spara av sina inkomster på ett sådant individuellt konto. Avgifterna skulle vara avdragbara i beskattningen. Man kunde alltid vid behov lyfta pengar från detta konto och då skulle man betala inkomstskatt. Man skulle alltid få en basinkomst, om det inte finns pengar på kontot, och samhällets skulle ansvara för det.
Ett sådant system skulle vara administrativt enkelt. Man behöver inte någon myndighetsbyråkrati. Det är viktigt att notera att alla i praktiken förvärvsarbetar under sitt liv och kunde utnyttja ett sådant konto. Det är också viktigt att inse att en stor del av inkomstskatterna delas tillbaka under livet till samma personer i form av sociala överföringar.
Man kunde också tänka sig att pensionsbesparingar kunde förenas med ett sådant konto. Då kunde man vid behov ta ut en del av pensionsbesparingarna redan tidigare eller man kunde också spara för en högre pension.
Ett stort anonymt statskonto leder lätt till en attityd att man utnyttjar alla förmåner som man kan få. Ett mera personligt konto skulle leda till en situation att man tar ut bara så mycket man behöver.
Vårt samhälle är ännu inte färdigt. Därför borde alla nya idéer vara välkomna.
Kimmo Sasi är riksdagsledamot (Saml).