Att äga och att förtjäna
Vi européer misstänker i allmänhet att ojämlikheten i samhället är större än den egentligen är. De fattiga är inte så många och medelklassen inte så liten som vi tror. I USA är det precis tvärtom. Amerikanerna tror att de fattiga är mycket färre är de är och inbillar sig att samhället är mer jämlikt än i verkligheten. Detta enligt opinionsmätningar som gjorts i 24 länder med tusen respondenter i varje land.
Undersökningen, som lanserades i Tyskland i slutet av augusti, bygger på både statistiska fakta och opinioner. Fakta visar att Europa har en stor medelklass, mycket större än den amerikanska, medan USA har en långt större andel fattiga.
Men eftersom folk tror som de tror och eftersom opinionen formar politiken, kommer USA och Europa att bli alltmer olika varandra. Opinionen pressar ett relativt jämlikt Europa till ännu större jämlikhet. Medan den amerikanska opinionen inte driver sina politiker åt samma håll.
Bästsäljaren Thomas Piketty, som gav ut boken om den moderna kapitalismen, har i år gett bränsle åt debatten om ekonomiska klyftor. Helt oberoende av vad man tycker om Pikettys åsikter, är hans mätningar och långa tidsserier intressanta. Han visar bland annat att kapitalet, förmögenheterna, nästan alltid växer snabbare än nationalinkomsten. Slutsatsen är att kapitalägarna över tid tar en allt större del av förädlingsvärdet.
Det är lönsammare att leva på kapital än på löneinkomster – om man bara kan välja. Det här är olyckligt särskilt nu när man i hela Europa diskuterar behovet av förlängda arbetskarriärer och höjd pensionsålder. Sjunkande reallöneinkomster sporrar inte till längre yrkeskarriärer.
Piketty visar också att de sammanlagda privata förmögenheterna har växt kraftigt i industriländerna sedan 1970-talet medan de offentliga förmögenheterna har krympt, relativt sett. Att den privata förmögenheten växer är inte ett problem (om man inte är socialist, förstås), men däremot borde alla och envar oroa sig över den offentliga sektorns utarmning.
En alltför frikostig välfärdsstat leder till en stigande skuldsättning som tär på den gemensamma egendomen. Bankkriser som måste skötas med offentliga medel gör situationen värre. Pikettys långa tidsserier pekar på ett gemensamt mönster i USA, Europa och Japan: Den privata förmögenheten växer, den offentliga utarmas. Hans recept, en global förmögenhetsskatt, är så radikalt att det säkert aldrig förverkligas.
Hans rön borde ändå mana till eftertanke. Aktuella förslag från högerhåll om att avskaffa arvsskatten i länder som redan gjort sig av med förmögenhetsskatten rimmar illa med de ekonomiska realiteterna, även i Finland.
I en tid då konsumtionen minskar och reallönerna sjunker kan inte tyngdpunkten i beskattningen alltmer ligga på inkomst och konsumtion. Det är varken vettigt eller rättvist att lämna växande förmögenhetsmassor utanför beskattningen. Arvsskatten behövs också i framtiden.
Björn Sundell är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.