Innovationer i vården
Glädjande nog förekommer det innovationer i Finland också.
I Sverige gick Vänsterpartiet till val mot vinst i vården. Det blev ingen succé. Vinster behövs för att täcka kapitalkostnader, bland vilka det intellektuella och innovativa kapitalet spelar en allt större roll.
Jag har ägnat mycken tid till att forska i innovationer i sjukvården. Indien är ett föregångsland. I Tamil Nadu finns Aravind Eye Clinic där ett team kan utföra hundra starroperationer på en dag. Det vanliga i Finland är fem. Patienterna betalar enligt förmåga. De fattiga får sin behandling gratis. Narayana Hrudayalaya i Bangalore utför avancerade hjärtoperationer till hälften av vad privata sjukhus tar i Indien. I Mumbais slum verkar Svasth, ett ingenjörsdrivet bolag inom prevention och preliminärvård. Ett besök vid en av deras över trettio kliniker kostar hälften jämfört med konkurrenterna.
Lönerna är låga i Indien. Men här jämförs inte priser i dollars, utan i indiska rupier mot den inhemska konkurrensen med samma löner och villkor. Vill man jämföra med västerlandet kan man kolla hur många patienter ett vårdteam kan sköta per antal timmar. Innovationerna berör kostnader, kvalitet, tillgänglighet och distribution.
Glädjande nog förekommer det innovationer i Finland också. Nyligen fick vi läsa om Cityterveys, ett bolag som kapat kostnaderna för magnetundersökningar (MRI) med två tredjedelar. I Kampen verkar en tandklinik, Megaklinikka, som lappar hål för samma pris som de kommunala, men erbjuder tillgänglighet som de privata – en läkartid i morgon. Du kan få alla hål lagade under en sittning. Megaklinikka fick sin inspiration just från Aravind.
Innovationer inom den offentliga sektorn är svårare att hitta. De finns, som till exempel psykvården i Södra Karelen. Men de har en tendens att förbli lokala. Det mesta som kallas innovativt inom det offentliga innebär nya mediciner och metoder. Inte sällan betyder det ökade kostnader.
Innovationer drivs av eldsjälar, ledare med social vision. Men om dessa personer hamnar i sammanhang som inte stöder spridning och inte är ekonomiskt hållbara, är deras möda förgäves. Det gemensamma hos innovatörer med expansionskraft är att de är privata, vinstdrivande bolag. De vill göra nytta, men har förstått att den bestäms av patienten, inte av myndigheter, biståndsgivare eller välgörare. Så länge patienterna upplever nyttan går det runt. Blir de missnöjda tvingas producenten ta ner skylten.
Vinst i vården garanterar inte innovationer. I Indien finns det börsnoterade sjukhuskedjor som främst engagerar sig i påkostade tjänster för de rika. Om staten, eller försäkringsbolag plockar upp fakturan, uppstår det inte drivkrafter för att fundera hur man kunde erbjuda högklassig vård till rimliga priser, korta väntetider och smidiga processer. Vinster i vården måste tyglas av patienter med frihet att välja. Detta kan vara tjänstesedlar och lättillgänglig information på webben där man kan jämföra priser, väntetider och erfarenheter.
När den offentliga vården krisar, är politikernas viktigaste uppgift att skapa förutsättningar och sluta krångla till det för människor med inspiration och initiativ.
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.