Vad behöver vi lära oss?
Språk är alltid nyttigt. Men utöver det? Vad behöver dagens barn lära sig?
På måndag morgon ska mina tre barn börja i sin nya skola. Nytt land, nytt språk. Det är viktigt för mig att barnen lär sig franska för att kunna fungera i den nya vardagen. Språk är alltid nyttigt. Men utöver det? Vad behöver dagens barn lära sig? Jag har med intresse följt diverse artikelserier i den svenska pressen som alla aviserar den svenska skolans undergång. Stökiga klasser, utbrända lärare, kaos i korridorerna. Mot den bilden, den franska skolan, med tysta klasser och långa läxor där barn får minus när de citerar fel, trots att de fattat innehållet. Ingendera lockar.
Är inte det viktigaste skolan kan lära barnen att det kan vara roligt att lära sig saker, att det lönar sig och kräver lite arbete, och att de och deras idéer behövs? Resten kan de i stort sett slå upp själva. Jag minns inte mycket från min egen skolgång, men jag minns att jag tyckte att det var roligt att gå till skolan. På den grunden allena får min gamla lågstadieskola med beröm godkänt.
Debattens vågor om vilket lågstadium som barnen ska gå i har böljat i så många olika riktningar att det var först denna vecka som barnen förstod att deras nya skola har engelska och inte franska som huvudspråk.
– Bra, sade vår åttaåring.
Då behöver jag bara var lite nervös.
Det visade sig att hon i hela tiden antagit att skolstarten skulle ske endast på franska. Eftersom hon i skolan i Turkiet utsett sig själv till ”kontaktelev” för den nybörjare som inget förstod av språket (minst ett barn varje termin), hade hon utgått från att det nu var hennes tur att vara den stumma. Hon är nöjd med att skolan är tvåspråkig. Själv är jag mera skeptisk.
Hur fungerar en tvåspråkig skola? Åtta- och tioåringen har matte på engelska och biologi på franska. Femåringen har två lärare. En som pratar engelska och en som pratar franska. Finns det inte en risk för att de blir halvspråkiga? Inpräntat i mig har jag den finländska tvåspråkiga modellen. Ett ställe – ett språk. Skolan på svenska och ute på gården det finska. Men Schweiz är ett trespråkigt land. Och det kan vara bra att testa också andra modeller.
Jag frågar barnen vad de vill få ut av sin nya skola. Femåringen vill få vänner att leka med, den äldsta vill förstå Einstein och räkna ut hur många myror som verkligen finns på vår planet. De vill alla bli sedda. I övrigt är det öppna för allt. Orsaken till att vi valde bort den lokala franska skolan som alternativ var att skolan verkade långt mindre öppen än barnen. Ironiskt, då man beaktar att öppenhet för nya idéer är själva grunden för att vi alls ska utvecklas.
När jag gick i lågstadiet ansågs det självklart att skolan skulle ge barn bättre möjligheter att klara sig i världen än föräldrarna. Det rådde en viss konsensus om att det världen behövde var hårt arbete, goda kunskaper i samtliga ämnen och nya innovationer. Jag är inte helt säker på att jag vet vad som behövs i morgon. Kanske är det den viktigare frågan? Det kan inte vara lätt, om inte rent ut sagt omöjligt, för skolan att leda barnen rätt om de vuxna har olika uppfattningar om vart de ska gå.
Annika Sandlund arbetar med flykting- och människorättsfrågor i Turkiet.