Mat väcker känslor
År 2014 har utnämnts till ”Europeiska året mot livsmedelsslöseri”.
EU-kommissionen beslöt för ett par veckor sedan att kompensera frukt- och grönsaksodlare för de förluster som den uteblivna exporten till Ryssland orsakar. Sammanlagt 125 miljoner euro ur en krisfond kan fram till november användas för ändamålet.
Beslutet väckte ett ramaskri i finländska tidningar och på sociala medier. Orsaken var den tolkning som hade gjorts att en utbetalning av stödet förutsatte att livsmedlen förstördes. Nåja, en titt på det pressmeddelande från kommissionen som berättar om stödet visar att EU nog också betalar stöd för frukt och grönsaker som delas ut gratis. Det viktiga är att produkterna inte skall dumpas på den inre marknaden och orsaka stora prisras.
Men tolkningen om att odlarna är tvungna att förstöra skörden för att få stöd hade ändå fått spridning och känslorna gick heta. På sociala medier talades det till exempel om att beslutet var det mest idiotiska som EU någonsin gjort och politiker uttalade sig om att det är moraliskt helt oacceptabelt att betala stöd för att förstöra livsmedel. Det talades om att andra användningsområden borde hittas för vegetabilierna, någon föreslog konservering. Men det som främst lyftes fram var att mat inte får förstöras då det finns fattiga och hungrande i världen.
Det finns emellertid många hinder på vägen för att de i sig välmenande åtgärderna skall fungera. För det första är det nu fråga om färska frukter och grönsaker som snabbt förfars, tiden är den kritiska faktorn. Mjölk kan göras till mjölkpulver och kött frysas in, vilket ibland görs vid marknadsstörningar, men samma lösningar fungerar inte för vegetabilier. Stora mängder varor måste hitta nya distributionskanaler, vilket inte går över en natt. Lokala välgörenhetsorganisationer kan förstås ta emot en liten del, men de mängder som produceras i större odlingsdistrikt måste transporteras längre bort.
Det har också föreslagits att varorna borde exporteras till fattiga u-länder. Men såväl EU som USA har tråkiga erfarenheter i bagaget från sådan verksamhet. I många fall har hungersnöden i krisområden förlängts genom felriktad mathjälp. Missriktad mathjälp kan helt slå ut det lokala jordbruket då införda livsmedel dumpar priserna och gör det olönsamt att så grödor för nästa säsong.
Mathjälp borde styras av experter som FN:s livsmedelsprogram och inte att av egna marknadsproblem. Vill man vara cynisk kan man också fråga sig varför vi plötsligt nu blir måna om de hungriga i världen, ovan nämnda organisation har nämligen kronisk brist på pengar.
Det är ändå ironiskt att vi just nu får problem med livsmedelspartier som inte ryms på marknaden. År 2014 har nämligen utnämnts till ”Europeiska året mot livsmedelsslöseri”. Fast livsmedelsslöseri handlar om mycket mer. Det handlar om att vi i hela kedjan från jord till bord skall granska var svinnet sker. Det tjänar allas plånböcker och miljön på.
Mikael Jern är agronom och jordbrukare.