Slaget om moderskapet
Man kan undra vad som i dag ligger bakom uppfattningen att det kvittar i vilken livmoder ditt barn ligger?
I min omgivning diskuterar ungdomar för och emot surrogatmödraskap. Är det människohandel eller är det människokärlek att utsätta sina reproduktiva organ för den biologiska påfrestning ett havandeskap är? Utgångspunkten tycks vara att alla och envar har rätt till ett biologiskt barn, oavsett hur det frambringas. Helt klart är ”moderskap” en relativ, föga värdesatt funktion. Det är historiskt sett en ny föreställning, som har det senmoderna varusamhället som förutsättning.
För inte så länge sedan diskuterades i stället hur vi bäst skulle ta hand barnen, som sågs som ”allas”. Behövdes det inte ett mer omvårdande, ”moderligt” samhälle? I Sverige gick startskottet för det stora slaget om moderligheten 1973, med Ulla Isakssons feministiska idéroman ”Paradistorg”. Den uppdaterar Ellen Keys icke-biologiska idé om ”samhällsmoderlighet” (för kvinnor) genom att göra den unga lingonodlaren Puss till den mest moderliga gestalten i romanen. Isaksson sa i medierna att moderligheten var en ”urgammal livsbevarande princip” som måste återerövras ”in i vårt bankrutterade manssamhälle”. Rensad från modersmytsbråte kunde den planteras ”på nytt i manliga såväl som i kvinnliga bröst”. Puss var ”ett försök att teckna en ny, vårdande, icke-karriäristisk mansroll”.
Hela paketet var sympatiskt och låg i tiden, kan man tycka. 1974 sjösattes föräldraförsäkringen som omfattade också papporna. Men för fem ungfeminister som 1975 angrep Isaksson i Dagens Nyheter, var hon den Onda Modern, en mossig, borgerlig särartsfeminist som hörde hemma i historiens dammiga kvinnobestiarium, avdelningen för unken modersmystik. (I Finland råkade som bekant Solveig von Schoultz lika illa ut.) Det Isaksson kallat ”vårt bankrutterade manssamhälle” var för de unga i första hand en arbetsmarknad som erbjöd befrielse från mödrarnas hemslaveri. Men den affekterade tonen lät ana en symbolisk mor-dotteruppgörelse.
Psykoanalytikern Iréne Matthis menar att formeln för unga feminister är ”Jag vill inte bli som mamma”. Kruxet är att förnekelsen av den ”gamla” kvinnan hämmar den ”nya” kvinna som i sin idealisering av det manliga kommer att uppfatta allt traditionellt kvinnligt som ”farligt”.
Man kan undra vad som i dag ligger bakom uppfattningen att det kvittar i vilken livmoder ditt barn ligger? Är det ett nedvärderande av kvinnan (mer än moderskapet) eller är det att uppfatta som en frigörelse från traditionell kärnfamilj, modersmyt och könsmaktsordning? Också den senare ståndpunkten fanns representerad i sjuttiotalet. I ”The Dialectics of Sex” 1970 argumenterar radikalfeministen Shulamith Firestone för att teknologin bör befria kvinnan från moderskapet, kärnan i hennes förtryck. Men hon tänkte sig något i stil med Matrix-kuvöser, inte hyrda kvinnors livmödrar.
En statlig utredning utreder nu om surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige. EU-parlamentet har uttalat sig emot, liksom nätverket ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap”. Slaget om moderskapet har bara börjat.
Ebba Witt-Brattström är professor i nordisk litteratur
vid Helsingfors universitet.