Lillrank: Selektiv aritmetisk moral
Igen ett krig i Gaza. Igen en debatt med samma slitna monologer. Opinionen mot Israel har endast ett argument. En massa civila, kvinnor och barn har dödats i Gaza. Deras antal är cirka trettio gånger mer än de döda på Israels sida. Alltså, Israel måste vara ond, palestinierna offer, och därmed goda.
När jag var tolv år brukade vi käbbla politik på skolgården. Det var jänkarna mot kommarna, ondisarna mot godisarna. Den som kunde rada upp ett större antal exempel och siffror om motpartens hemskheter gick segrande ur debatten. Det moraliska resonemanget byggde på simpel aritmetik och raka rör. Aktören A har gjort onda handlingar typ H i kvantiteten X. Alltså är A ond. Motargumentet var, aktören B har gjort handlingen H i kvantiteten Y. Om X är större än Y, är A den ondare sidan.
Tolvåringarnas andra argument handlade om vem började. Om A sköt först, och B svarade, är A den onde. Men det blev aldrig riktigt klart. När var tidpunkt noll när allting började?
Tänk dig att du befinner dig på en skolgård i Gaza. Plötsligt landar en granat, kreverar och många skadas. Den som avfyrade granaten måste vara en ond barnamördare. Men vad om det började med att några gubbar tog sig in på skolgården, satte upp ramper och avfyrade raketer mot skolgårdar på andra sidan gränsen. Motparten såg det på radarn och avfyrade en granat mot ramperna. Vem var först?
I konflikter, precis som med statistiska serier om klimatförändringar, kan tolvåringen bevisa vad som helst genom att välja rätt nollpunkt. De har gott om erfarenhet från den tidigare barndomen:
– Mamma, Anton slog mig!
– Men kära Betty, varför gjorde han det?
– Jag vet inte. Jag gjorde inget.
Vid närmare utforskning framgår det att det visst funnits en orsak: Betty hade haft söder Antons leksak. Före det hade Anton stängt ut Betty från leken. Och så vidare ad infinitum.
I Mellanöstern är det inte uppenbart när det började. Man får gå tillbaka till Abraham, Isak, Jakob och Ismael utan att nollpunkten säkerligen kan fastställas.
Den aritmetiska moralprincipen säger att den som utfört mest skadliga handlingar är den ondaste. Vill man köra med denna princip, infinner sig följdfrågan. Vart väljer man att titta? Vad vill man räkna?
I Mellanöstern pågår flera krig med inslag av folkmord och etnisk rensning. Fördömanden och bojkotter borde rikta sig emot de största siffrorna. Men icke. I okunnighetens mörker är alla kattor gråa och tolvåringarna kan inte välja sida. Den selektiva aritmetiska moralen ger ingen ledtråd. Därför är det bara att blunda och ignorera.
Med stigande mental ålder, bättre kunskaper och utbildning i logiska resonemang borde ungdomarna lära sig släppa den naiva aritmetiska moralen och det godtyckliga valet av nollpunkter.
Vuxna människor borde kunna resonera om syften, målsättningar, principer, samlade konsekvenser, och människors lika värde.
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.