Norrmén: Hotat kulturarv
”Vem ska rädda Brage?”, frågade HBL häromdagen. Det har jag också undrat, ända sedan det stod klart att Undervisnings- och kulturministeriet från och med nästa år vägrar stöda denna kulturinstitution. Ministeriet anser nämligen att Brages pressarkiv är en ”för liten och sårbar enhet”, kan man läsa på pressarkivets webbplats.
Liten – och helt unik. Men i dagens nedskärningssamhälle finns det inget utrymme för unika enheter, oavsett vilket kulturarv de än besitter. Det sägs inte rent ut, men jag vågar slå vad om att detta i synnerhet gäller enheter som ”bara” fungerar på svenska. Att Pressarkivet med sin välordnade samling av pressklipp från 1900-talets början och framåt faktiskt inte enbart är en finlandssvensk angelägenhet, utan en viktig del av hela nationens minne har inte gått upp för tjänstemännen som berett ärendet.
I våras hade jag glädjen att lotsa en grupp finskspråkiga journalister till pressarkivet. De blev alldeles till sig när de såg hur lätt det var att hitta relevant och intressant information om deras hemorter, släkter eller forskningsområden. Gamla tidningar finns förvisso också på Nationalbiblioteket, men om man inte vet exakt när och var något intressant har publicerats ska man vara beredd att ägna många timmar åt att bläddra igenom gamla mikrofilmer. Det är inte speciellt lockande.
Aura Korppi-Tommola, som har utrett Pressarkivets framtid, säger att den enda räddningen är att verksamheten helt eller delvis övertas av Nationalbiblioteket. Men arkivchefen Jessica Parland-von Essen påpekar att risken är att de 800 hyllmetrarna med pressklipp landar i ett låst magasin, oåtkomliga för vanligt folk. Hon befarar också att det innebär slutet för den manuella indexeringen av det material som i dag produceras av våra tidningar – finskt material indexeras inte på NB, så varför skulle svenskt material särbehandlas?
Nationalbiblioteket handhar det historiska tidningsbiblioteket med digitaliserade dagstidningar från 1771–1910, fritt tillgängliga på webben. Det är en verklig kulturskatt som har räddat mig många gånger i mitt översättarjobb. Men sökfunktionen är vacklande och materialet är inte indexerat. På det historiska tidningsbibliotekets söksida får man dessutom en antydan om hur stor förståelse NB eventuellt kunde ha för en specifikt svenskspråkig samling: ”Klicka här för instruktioner av nya söken. (På finska)”.
I Korppi-Tommolas utredning finns ytterligare ett förslag: att Svenska litteratursällskapet skulle överta arkivet. Privata institutioner ska visserligen akta sig för att överta sådant som det allmänna egentligen borde ansvara för – men vad göra om inga alternativ finns? Och i motsats till många andra saker som folk anser att ”fonderna ju kan sköta” skulle Pressarkivet på ett naturligt sätt stöda SLS:s nuvarande funktioner. Finansieringen kunde delvis skötas genom att man tar saftiga avgifter av alla användare med någon som helst anknytning till Undervisnings- och kulturministeriet.
Theresa Norrmén är ordbrukare som älskar arkiv och bibliotek.