Sahlström: En twittrande Stubb i hamnen på Jurmo
När det är lätt vind blir det blanka stråk i kölvattnet efter en båt som går genom sjön. Skrovets rörelse gör att det varma ytvattnet ersätts med lite kallare vatten.
Ovanpå det ligger en kort stund en tunn hinna kall luft som vinden inte orkar tränga igenom. Det är ganska fint. Förklaringsbart och begripligt.
På väg över Skiftet i slutet av juli är det hett och lätt vind. Vattnet är blankt, gröngult nymålat. När en motorbåt kör förbi blir det ett tio meter brett krusat spår efter den. Som en nykrattad grusgång över havet, där vinden till synes blåser lite mera just för oss. Fint det också, men precis tvärtom mot hur det borde vara. Algblomningen skapar sitt eget bleke, och vänder samtidigt upp och ner på det mesta i semesterseglandet.
Allra värst är det i hamnen på Jurmo. Det luktar reningsverk i den helt grönslammade bassängen, och mitt under högsäsong slokar hela ön i algkvalmet. Vi gör som flera andra, vänder om och styr mot Skärgårdshavets hittills enda helt algsäkra vatten, Björkös sötvattenbassäng. I fladen ligger 25 båtar, och insjön är fylld av badare som dyker från de solvarma klipporna. Det är inget fel på den idyllen, men man skall inte behöva fly det hav som är Skärgårdshavets nationalparks grundelement för att kunna njuta av parken.
Hur kunde det bli så här, att vattnet är så gulgrönt att det på en veckas segling inte går ens att diska med havsvatten? Och vad kan man göra åt det? För den som vill ha enkla svar och åtgärder är det svårt. Det bor nästan hundra miljoner människor i Östersjöns avrinningsområde. Alggröten och skitlukten i hamnarna är berättelsen om nittonhundratalets befolkningstillväxt och utveckling på den ryska, polska, finska och svenska landsbygden. Vi har blivit rika och många, vi äter kött. Och vi har gjort det så länge att vi fått ett gemensamt luktande minnesmärke över vår framfart som är svårt att bli av med.
I den semesterbubbla som sommartillvaron är för oss känns det enklare med fenomen som går att förklara över en kaffekopp. Varmt och kallt vatten, strömmar, sjöbris: begripliga sommarsamtalsämnen. Men blommande alger går inte att förstå utan politik, geografi och historia. Vill vi simma i havet på somrarna måste vi förändra EU:s jordbruksstöd, förändra gödselhanteringen i köttproduktionen, och bygga klart reningsverket i Kaliningrad. Vi behöver en twittrande Stubb i hamnen på Jurmo, och vi behöver medieuppmärksamheten inte bara nu i augusti utan hela tiden.
Och det allra svåraste: vi måste påverka genom våra egna vardagsbeslut. Det är en bra början att tömma båtens septiktank på tömningsstationerna, men vi måste också tänka på var det vi stoppar in i andra ändan kommer ifrån. Mera vegetariskt och mindre nötkött är en av de saker som på individnivå kan göra största skillnaden, säger flera experter.
För algerna i kölvattnet handlar om konsekvenser av egna och andras val, på olika nivåer. Gör vi annorlunda så blir det på sikt annorlunda. Östersjön kommer att minnas det också, och på samma sätt som när vi nu ser havsörn och säl på nytt så kan det kommande klara vattnet påminna oss om när vi blev klokare.
Skribenten är docent i pedagogik och lektor vid Helsingfors universitet.