Värd sin vikt i guld
Tumregeln är väldigt enkel: man kommenterar inte utseende i en professionell kontext.
”Du kunde bli en riktigt bra politiker, men då skall du nog gå ner lite i vikt”, sade han. Han kom fram till mig efter att jag hade hållit mitt tal. Jag var 18 år gammal och ordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund. Han var före detta ambassadör och riksdagsman. Jag blev så paff att jag inte kom mig för att säga något alls.
Det var först efteråt som ilskan vällde fram. Ilskan över oförskämdheten och över det ohemula i att angripa någon för något så osakligt som vikt, men också över att han förbisåg allt det jag hade pratat om i talet, talet som jag hade förberett i timmar och spänt mig inför i en halv oändlighet. Också om jag på ett teoretiskt plan hade varit väldigt medveten om att kvinnor döms hårdare och på andra grunder än män, var jag helt oförberedd på den sortens angrepp. Jag hade gått igenom talet en triljon gånger och funderat på möjliga luckor i argumentationen, men inte en gång hade jag funderat över huruvida jag skulle se tjock ut då jag väl höll talet.
I dag vet jag precis hur centralt vikt och utseende är i politiskt arbete, och hur många olika kategorier av osakliga kommentarer det finns. På ett möte häromdagen introducerades jag med orden ”hon är både ung och vacker men låt mig genast påpeka att hon också vet vad hon talar om”. Med tiden utvecklar man verktyg och strategier och i dag är jag bra på att säga ifrån. Men det finns fortfarande dagar och stunder då jag inte orkar ryta till, då en endaste en kommentar kan få mig att tystna och tvivla.
Det spelar ingen roll om kommentarerna är positiva eller negativa, superelaka eller bara lite elaka. Det är inte huruvida kommentaren är positiv eller negativ som avgör om kommentaren är osaklig. Det är valet av ämne som är osakligt. Tumregeln är väldigt enkel: man kommenterar inte utseende i en professionell kontext. Varken positivt eller negativt, viktminskning eller ökning. Om man vill säga något positivt går det bra att lyssna på vad den andra personen säger och sedan inleda en diskussion om det. Man kan till exempel tacka för ett intressant bidrag till diskussionen.
Utseenderelaterade kommentarer ifrågasätter min rättmätiga plats som en likvärdig medlem av den professionella kontexten. De flyttar fokus från mig som kollega och innehållet i mitt bidrag till processen genom att antyda att det inte alls är det det handlar om.
Men utseenderelaterade kommentarer är inte bara en påminnelse om att vi alltid kommer att utvärderas också utifrån utseende; i förlängningen flyttar de fokus från vår egen känsla av och i våra kroppar till en av omvärlden definierad värdering. Och det är det som gör mig riktigt förbannad.
Själv väljer jag att tolka Edith Södergran också bokstavligt: Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är.
Antonia Wulff jobbar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.