Sahlström: Helt sjukt
”Helt sjukt”, sade Alexander Stubb om tanken att tvåspråkigheten i Finland bäst garanteras av enspråkiga lösningar. I stället vill han ha tvåspråkiga skolor.
På den lilla tummen intill artikeln på hbl.fi står det just nu 1,2k.
Det betyder att cirka 1200 personer har valt att aktivt gilla den. Det är en av de mest gillade artiklarna någonsin på tidningens webb.
Stubb kan snart vara landets statsminister. För Svenska folkpartiet, som både fått och tvingats sköta diskussionerna om skola och språk i stort sett själva, är det en ny situation att landets största parti med sin synligaste och mest tvåspråkiga politiker i spetsen nu vill vara med och bestämma om tvåspråkighet och skola. Frågor som är lika viktiga som svåra för SFP. Så det är inte så förvånande att den svenskspråkiga politikerresponsen är ganska sval.
Kritiken samlas kring två linjer: att Stubb inte inser den långsiktiga betydelsen av att hålla finskan och svenskan isär, och att det inte går att diskutera tvåspråkiga skolor, eftersom ingen vet vad det innebär.
När det gäller den ideologiska hållningen till hur det tvåspråkiga Finland skall fortsätta vara tvåspråkigt finns det inte säkra svar. De flesta håller med om att minoritetsspråksanvändare behöver samhälleligt garanterade sammanhang där det egna språket kan få vara genomskinligt och självklart, på samma sätt som det är för majoritetsspråksanvändare. Men om, och i så fall hur, också två- och flerspråkiga skall ha rätt till likadana samhälleligt garanterade två- och flerspråkiga sammanhang är svårare, eftersom ingen vet vad en sådan förändring skulle innebära för svenskan i Finland på lång sikt. Här vet vi nu vad Stubb tycker, också om det inte formulerades så nyanserat eller utvecklat i texten. För SFP, med sin stora kunskap om de här frågorna, gäller det att delta också nu när spelplanen plötsligt blivit större.
Men när det gäller den andra huvudlinjen i kritiken, att det inte finns någon som vet vad tvåspråkiga skolor och andra språksamarbeten betyder, så är kritikerna den här gången fel ute. Bland annat så har tankesmedjan Magma i en omsorgsfull och omfattande rapport av Marketta Sundman tagit fram förslag för finländsk tvåspråkig skola, grundade i en forskningsöversikt. Språkbadsmodeller är både teoretiskt och praktisk definierade sedan länge, och de senaste åren har vi också lärt oss mycket om de olika sätt att fungera som samlokaliserade skolor innebär. Att bortse från erkänd kunskap, också när man tycker att det tjänar ens politiska syften, är i längden inte hållbart, och kommer inte att fungera i det samtal som nu fortsätter.
För Stubb-artikelns 1200 gillande tummar kommer att leda till att ännu flera vill vara med och diskutera. Det är bra. Och också de som just nu framställs som språkliga bakåtsträvare behöver delta i och utveckla diskussionen, i stället för att slå ifrån sig, för deras kunskap och erfarenhet behövs. Då kan vi så småningom också få ett samtal där uttryck som ”helt sjukt” används för att beskriva den känsla som slår en när man förstår hur många som vill vara med och diskutera, snarare än för centrala dimensioner av själva innehållet i diskussionen.
Fritjof Sahlström är docent i pedagogik och lektor vid Institutionen för beteendevetenskaper vid Helsingfors universitet.