Arbetets värde
Socialpolitiken står inför en stor omvälvning.
Medelklassen krymper. Det leder till hätska utfall uppåt mot de rika och neråt mot de sysslolösa bidragstagarna.
Medelklassens värdighet bygger på respekt för arbete. De rika kan leva på kapitalinkomster, de fattiga på statlig välgörenhet, men medelklassen måste jobba ihop sitt levebröd.
Medelklassen är ett resultat av den kapitalistiska industrialismen. Den förändrade relationerna mellan arbete, kapital, och naturresurser. Förändringen fortsätter.
I förkapitalistiska samhällen hade arbetet ringa värde. Fria, icke arbetande män var delaktiga i samhället, slavarna stod utanför. Merparten av arbetet var enkelt slit och släp. Kapitalet i arbetet bestod av enkla handverktyg. Kapitalet med den bästa avkastningen var bunden i militära erövringar.
Arbetet hade låg värdighet, eftersom en arbetare lätt kunde ersättas av en annan. Romarna kände till vattenhjulet, men utnyttjade det inte. Det var lättare att fånga slavar och tvinga dem att driva kvarnarna.
Kapitalismen utvecklade verktygssystem och fabriker. Att hantera en komplicerad maskin kräver mer kunskap än att gräva med en spade. En växande del av arbetarna var inte längre utbytbara. Arbetarna kunde strejka och stoppa maskinerna. Därmed kunde de kräva och få en större del av kakan.
I tidigare samhällen var människans värdighet, identitet, och sociala skyddsnät kopplade till släktband och etniska grupper. Med industrialismen blev arbetet värdigt och identitetsskapande. Genom arbete var människan delaktig i samhället. Socialförsäkringarna kopplades till arbete. De skulle sporra till arbete eller förkovring.
Denna konstellation har varit rådande i hundrafemtio år. Nu håller den på att förändras, hävdar Erik Brynjolfson och Andrew McAfee i sin omdiskuterade bok The Second Machine Age.
Kapitalet har splittrats till finans-, industriell-, och kunskapskapital. Arbete i sin traditionella form, utförande av uppgifter enligt regler givna av andra, alltså vanliga medelklassjobb, tas över av intelligenta maskiner. Datorerna har redan slagit ut enklare sekreterarjobb. Intelligenta bilar kan göra chaufföryrket onödigt. De välbetalda jobben kräver kreativitet, kognitiv kompetens, och förmåga att samarbeta med och utveckla avancerad utrustning. Det traditionella utförande arbetet trängs ut till låglöneländer och serviceyrken. Jobb med enkla handverktyg ger låg avkastning. Emedan skattekilen gör enkla jobb för dyra för kunderna och för lågt betalda för utföraren hamnar en växande del av befolkningen i utanförskap.
Det intellektuella kapitalet och maskinerna kan uträtta mer och bättre. Därmed fortsätter det samlade välståndet att stiga. Men den stora frågan är fördelningen. Skall arbete fortfarande vara grunden för inkomst, socialt skydd och delaktighet i samhället?
Socialpolitiken står inför en stor omvälvning. Olika modeller för basinkomst utan krav på motprestation bör diskuteras på allvar. Skatter och regler som förhindrar det civila samhället och verksamhet utanför penningekonomin bör skrotas.
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.