Ett bättre EU
Det finns en inneboende motsättning mellan den ekonomiska politiken och de värderingar som EU står för.
Jag har alltid utgått från att världen är för stor för lilla Finland och att EU därför är ett av de verktyg som vi behöver för att kunna agera och påverka globalt. Bosatt i Bryssel och omgiven av EU-entusiaster är det lätt att tro att hela kontinenten är lika ivrig över det kommande valet, men senaste gången röstade bara 40 procent av finländarna i EU-valet.
Det drar ihop sig till val och nästan två decennier har gått sedan Finland blev EU-medlem. Ändå framställs EU fortfarande som något svårt; jag vågar till exempel påstå att Alexander Stubb inte skulle göra riksdagsvalskampanj under devisen att ”Finland behöver sina experter”, men med EU funkar det för det stöder den vanliga missuppfattningen om att EU är för komplicerat för oss vanliga dödliga.
Samtidigt har de populistiska och högerextrema partiernas framfart de senaste åren lett till att många automatiskt försvarar EU som institution. Både kandidater och partier förklarar ständigt varför EU är viktigt och ger exempel på de konkreta fördelarna för den enskilda väljaren, typ utlandsstudier och resa utan pass. Men den indirekta försvarspositionen leder till att debatten alltför ofta reduceras till en PR-kampanj för eller emot EU, i stället för att handla om prioriteringar för nästa mandatperiod.
EU är bara en annan nivå av beslutsfattande vilket betyder att det, precis som på lokalnivå, handlar om ett specifikt mandat med vissa möjligheter och vissa begränsningar. Men en hel del arbete kvarstår vad gäller att integrera EU-politiken i den nationella debatten och möjliggöra en konstruktiv och sanningsenlig diskussion inom ramen för vad EU faktiskt kan göra eller hjälpa oss att tackla.
Det finns en inneboende motsättning mellan den ekonomiska politiken och de värderingar som EU står för, och för tillfället är den sociala dimensionen underordnad den ekonomiska agendan. EU är i grunden ett ekonomiskt samarbete, och främjandet av den inre marknaden har också haft negativa konsekvenser – något som vi måste våga erkänna då vi listar fördelarna med EU. Här kommer man också in på frågan om hur fördelarna med EU definieras; det är trots allt bara en del av befolkningen som njuter av resor och studier kors och tvärs över Europa.
Men de stora frågor för nästa mandatperiod är till exempel hur EU skall reglera storföretagens verksamhet, tackla klimatkrisen och handskas med medlemsstater som inte lever upp till människorättsnormer och rättstatsprincipen, vad EU kan göra för att garantera arbetarnas rättigheter och stöda små- och medelstora företag, och vad som skall hända med frihandelsavtalet med USA. Det här är frågor som i allra högst grad berör oss alla.
Det är bara med hjälp av EU som Finland kan tackla klimatkrisen och andra globala utmaningar. Vi kan inte välja bort dessa utmaningar men vi kan välja hurdant EU vi vill ha och i vilken riktning EU skall utvecklas under de kommande fem åren.
Antonia Wulff jobbar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.