Kretsloppet i Sydsudan
Demokrati är inget som uppstår automatiskt om vardagen alltid bestått av krig.
Problemet är att det inte går att få någon rätsida på det. Jag minns hur glada alla var den dagen vi hjälpte de sista sudanesiska flyktingarna från lägret nära Gambella i Etiopien upp på lastbilsflaket. De var äntligen på väg hem!
Med på lastbilen fanns alla de kvinnor som vi plockat ner från tidigare flak eftersom de var höggravida och det tog tre dagar att nå hembyn i den skrangliga, skumpande lastbilen. En förlossning under resan komplicerade det hela. Inte desto mindre var det alltid någon kvinna som lurat läkaren eller som lyckats gömma magen bakom en äldre dotter eller en jutesäck med kläder.
I lägret bodde sydsudaneser från Uduk-stammen, en kristen och matriarkalisk stam, där kvinnornas fruktbarhet idealiseras och där männen är kvinnorna underordnade. Resultatet var att kvinnorna som ville föda sina barn i hemlandet rätt ofta lyckades med det – trots alla våra försiktighetsåtgärder, och trots att det oftast skedde vid vägrenen under en av de många pisspauserna.
Sydsudan blev självständigt genom en folkomröstning 2011. Det var till folkomröstningen som alla hade så bråttom. Lägret i Gambella var det första i Etiopien som tömdes, men senare flyttade de olika sydsudanesiska stammarna; dinka, nuer och anuak också hem och de sju andra lägren stängdes, bilarna gavs till den lokala administrationen, skolorna omorganiserades till universitet eller bibliotek. Freden var slutet på en trettio år lång kamp för självständighet. Lastbilarna där människor, köksattiraljer och gamla Singer-symaskiner samsades om utrymmet körde rätt in i framtiden. Till Afrikas färskaste, nyaste land, till det nya Sudan.
Den 15 december i fjol tog drömmen om den oproblematiska uppkomsten av en ny nation slut. Skilsmässan mellan norra och södra Sudan förefaller närmast oproblematisk i jämförelse med den interna konflikten som nu pågår. Startskott var ett gräl mellan presidenten (från Dinka-stammen) och vicepresidenten (från Nuer-stammen). Båda har varit gerillaledare i kriget för självständigheten och båda anklagar varandra för gerillafasoner. Demokrati är inget som uppstår automatiskt om vardagen alltid bestått av krig.
Vänner som är stationerade i Juba, landets huvudstad, berättar om de fyra chaufförerna som gick på en öl efter jobbet, i början av året. Tre av chaufförerna var från en av stammarna och dödade den fjärde. Sedan gick de tre mördarna hem och kom tillbaka till jobbet följande dag. Går det att få någon rätsida på det?
En skör vapenvila den 23 januari lyckades inte stoppa våldet och förra veckan låg liken i drivor i staden Bentiu där befolkningen förgäves sökt skydd i en kyrka, en moské och ett sjukhus. Närmare en miljon sydsudaneser är på flykt, några för att de är jagade, andra, främst kvinnorna och barnen, för att männen lämnat dem åt sitt öde för att gå ut i krig. På andra sidan gränsen, i Gambella, har det gamla lägret öppnats igen. Över 90 000 personer, från alla de olika stammarna har sökt skydd. Igen.
Annika Sandlund arbetar med flykting- och människorättsfrågor i Turkiet,