Det blåser friska vindar i skogen
Vilka de nya biomaterialen är får framtiden avgöra.
Metsä Group presenterade i onsdags sina planer på att bygga en helt ny cellulosafabrik i Äänekoski. UPM berättade i sin tur redan i februari om satsningar för att öka cellulosaproduktionen vid Kymmene-fabriken. Det är goda nyheter för hela skogssektorn, vilket vi inte precis varit bortskämda med under de senaste åren.
Nyheterna från skogsindustrin har i stället ofta handlat om samarbetsförhandlingar och nedläggningar av fabriker. För en utomstående kan det ha verkat som om vår skogsindustri helt hållit på att tappa betydelsen som en av stöttepelarna i vår industristruktur. Statistikuppgifterna talar ändå om en annan verklighet. Även om fabriker lagts ner och personal sanerats bort stod skogsindustrin för 20 procent av landets exportintäkter förra år. Det totala värdet på exporten var elva miljarder euro, vilket dessutom är en ökning på 2,7 procent från året innan.
Det som händer inom skogsindustrin är en kraftig omstrukturering. För ett årtionde sedan eller så ansågs det vara fiffigare att omvandla träden i skogen till fin papperskvalitet i stället för till billig cellulosa. Vår cellulosaproduktion hotades dessutom av konkurrens från nya snabbväxande eukalyptusplantager bland annat i Asien och Sydamerika. Men efterfrågan på papper för tidningar och tidskrifter har sedan dess sjunkit snabbare än någon kunde ana. Det har globalt lett till ett stort överutbud på papper och som en konsekvens – fabriksnedläggningar.
Samtidigt har efterfrågan på cellulosa så småningom stigit i världen. För det kan vi tacka bland annat ökad miljömedvetenhet, som har lett till att allt mer kartong används som förpackningsmaterial. Speciellt har efterfrågan ökat på den cellulosa av hög kvalitet som tillverkas av de långfibriga barrträd vi har i våra skogar.
Den nya fabriken som Metsä Group nu vill bygga till en kostnad av 1,1 miljarder euro blir den största investeringen inom skogssektorn någonsin i vårt land. Det berättar en del om framtidstron. Men stora långsiktiga investeringar medför också stora risker. De riskerna motarbetas genom att den nya fabriken inte enbart kan producera cellulosa, utan en mängd olika biomaterial. Som cellulosafabriker i allmänhet är fabriken också självförsörjande på energi.
Vilka de nya biomaterialen är får framtiden avgöra. Där finns en stor potential som bör utvecklas ytterligare. Efterfrågan på biobaserade råvaror som kan ersätta de nuvarande fossila oljebaserade produkterna är egentligen hur stor som helst. Det handlar bland annat om alla plaster vi ser omkring oss i samhället och många av de råvaror som används inom industrin som en vanlig konsument inte ens känner till.
Om den nya fabriken har potential att producera några av dessa framtida material läggs kanske grunden till en ny industriell era med flexibel produktionspotential i den kommande Äänekoski-fabriken. Det är som bekant inte första gången som finländsk industri lyckas med nytänk som slår världen med häpnad.
Mikael Jern är agronom och jordbrukare.