Propagandakrig
En del av informationen kan man genast avfärda, för att den så tydligt är snedvriden.
Revolutionen i Ukraina genomfördes av nazister, judar och homosexuella som konspirerade med väst för att göra Ukraina till ett nazistiskt, judestyrt eller homosexuellt paradis.
Logiska kullerbyttor? Javisst. Under den ukrainska krisen har revolutionens motståndare både i Ukraina och Ryssland tagit till alla vapen man kan tänka sig för att misskreditera först demonstranterna och sedan det nya styret, med lite olika argument beroende på vem det är man vänder sig till. Just nu fokuserar man på nazismen och fascismen – det är så bekvämt att väcka storryska patriotiska känslor genom att hänvisa till den gamla fienden från ”Det stora fosterländska kriget”.
Naturligtvis har Ukraina inte blivit ett nazistiskt land, men man ska inte glömma att Svoboda, partiet som EU för ett par år sedan beskrev som rasistiskt och antisemitiskt, sitter i den nya ukrainska regeringen. Simon Wiesenthalcentret placerar dess ledare Oleh Tiahnybok på plats fem bland världens ledande antisemiter, samtidigt som de beväpnade våldsmakarna i den ännu mera extrema Pravyj Sektor tycker att till och med Svoboda är för tamt. På ukrainskt håll vill man gärna tona ner det högerextrema inslaget och den som talar om det blir lätt stämplad som pro-rysk och anti-ukrainsk. Ukrainska källor är måna om att påpeka att extremhögern inte är stor – men hur stor den är vet man inte.
Det enorma flödet av artiklar, blogginlägg, videor och bilder för och emot Ryssland, för och emot Ukraina som sprids via de sociala medierna gör en inte mycket klokare. En del av informationen kan man genast avfärda, för att den så tydligt är snedvriden, medan andra inlägg är svårare att få grepp om: en bild på en gammal tant med ukrainsk flagga i handen som blir attackerad av en ilsken folkmassa visar sig vara tagen för flera år sedan, i ett helt annat sammanhang. Man kan tycka synd om tanten i alla fall, men bilden har inte med den nu pågående ryska aggressionen att göra. I en rysk Youtube-film beskriver ett ögonvittne ”kaoset” i Charkiv, men sedan befinner hon sig plötsligt i Odessa och beklagar sig över revolutionärernas brutalitet där. En rabbi varnar för att läget är allvarligt för Ukrainas judar, medan en annan säger att det inte har blivit värre än det var förr (vad nu sedan det innebär).
Under denna kris har varit tydligare än någonsin att varenda text borde kollas och dubbelkollas, varenda bild borde bildgooglas, vartenda påstående borde konfirmeras. Och vem har nu tid, ork och språkkunskaper nog att göra det?
I pågående, röriga krisskeenden blir arbetsfördelningen mellan nya medier och gamla ganska tydlig. De sociala medierna är bra på att berätta att något har hänt, men det är ambitiösa ”gammelmedier” jag vänder mig till för att få ett mångfasetterat, kuraterat innehåll, där de värsta propagandainslagen är bortstädade och fakta kontrollerade så långt som möjligt. De kan förstås också ha fel, men de vill åtminstone inte medvetet vilseleda oss.
Theresa Norrmén är ordbrukare som översätter och skriver.