Kolumn: Homo på kartan
Att homosexualitet används som symbol i geopolitiken ser vi även i den pågående krisen i Ukraina.
Vad skulle världens politiker ta sig till utan oss hbtq-personer? Det är med rädslor och fantasier gällande våra kroppar, liv och leverne som politiker i väst, öst och söder skapar opinion och rubriker, för maktkamper och befäster sina positioner.
Att homosexualitet används som symbol i geopolitiken, som ett sätt att skapa gränser och definiera vi mot andra, ser vi även i den pågående krisen i Ukraina. Något som varken finländsk eller svensk media uppmärksammat är den ryska retoriken om Europa som ”Gayropa” som Timothy Snyder påtalar (DN 4.3). Rysk propaganda har stämplat protester i Ukraina som ”Gayromaidan”: ett ökat och skadligt inflytande av Europa och homosexualitet.
Talande är Komsomolskaja Pravdas beskrivning av Maidan-protesterna som en sammanslutning av ”nationalister, antisemiter, nynazister och homosexuella”. Enligt forskarna Oleg Riabov och Tatjana Riabova (Eurozine 5.2) är berättelsen om ”Gayropa” ett nytt och synligt led i den ryska nationalismen. För att förstärka en positiv självbild betecknas Europa som en degenererad världsdel, kidnappad av en homosexuell sammansvärjning. Ryssland står för det normala, Europa för det perversa.
I den ryska retoriken, och numera också i lagstiftningen, definieras homosexuella som antiryska. Lika skrämmande är emellertid fenomenet homonationalism som innebär att sexuella minoriteters rättigheter används som grund för främlingsfientlighet. Det finns tecken på att tankemodellen är på väg till Finland.
Förra veckan ställde den sannfinländske riksdagsledamoten Juho Eerola ett skriftligt spörsmål till regeringen om ”muslimsk homohat” (Hbl 25.2). Eerola namnger tre muslimska talare som bjudits till Finland och frågar regeringen hur den tänker beskydda de sexuella minoriteterna och det judiska samfundet ”mot hatet som sprids av muslimska hatpredikanter”.
Det är sällsynt och lovvärt att en sannfinländare oroar sig för diskriminering av sexuella minoriteter men berömmet fastnar i halsen då Eerola för Kymen Sanomat (25.2.) avslöjar sitt egentliga syfte med spörsmålet. Det handlar egentligen mindre om minoriteternas ställning än om politiskt spel – att rikta blickar bort från Sannfinländarna som motsätter sig könsneutral äktenskapslag – och att driva islamofobisk agenda.
Här går Eerola i den holländske Pim Fortyins och den europeiska homonationalismens välkända fotspår. Liksom jämställdhet mellan könen är sexuella minoriteters rättigheter för många europeiska politiker ett användbart verktyg för att sprida misstänksamhet mot invandrare från den muslimska världen. Ett hot mot europeiska värden, lyder domen. Minoriteter ställs cyniskt och utstuderat mot varandra, och enbart politiker kan ha något att vinna.
Det vore skönt att kunna skämta bort symbolpolitiken och avvärja den som något mindre viktigt. Tyvärr är verkligheten dyster. Det är många som dagligen får känna av denna politik i sina liv och betala ett högt pris för maktlystna politikers skrupelfria retorik.
Anu Koivunen är medieforskare och professor vid Stockholms universitet.