Lekfullt
Att skratta tillsammans med sin partner stärker tillgivenheten i parförhållandet.
Nya forskningsrön bekräftar det vi vetat helat tiden – att delad glädje är dubbel glädje. Ibland undrar jag ärligt talat varför det är så viktigt (för mig) att få universell vardagskunskap bekräftad, men hur som helst: det mest centrala för människans välbefinnande och hälsa är att få uppleva stunder av delade, positiva emotioner. Att skratta tillsammans med sin partner stärker tillgivenheten i parförhållandet, att ha roligt med sina vänner stärker vänskapen. Att skratta i ledningsgruppen stärker gemenskapen och förmågan att leda organisationen. Och viktigast av allt: delade stunder av glädje med barnen stärker barnens emotionella och sociala utveckling, deras språkutveckling och inlärningsförmåga.
Det intressanta med emotioner är de utgör ett slags evalueringssystem: våra emotioner avgör om något är viktigt, roligt, värdefullt eller farligt (eller en blandning av allt detta), våra emotioner hjälper oss att bedöma om något är rätt eller fel. Våra emotioner är de band som binder oss till varandra i långvariga, ömsesidiga relationer, och forskning visar att positiva emotioner hjälper oss att återhämta oss från trauma. Med hjälp av positiva emotioner (skratt) kan vi också lösa konflikter, minska på spänning och ta oss ur pinsamma situationer.
Den i särklass viktigaste enskilda faktorn i föräldra-barn-relationer är förmågan till delade positiva emotioner: att känna glädje över sitt barn och att glädjas tillsammans med sitt barn. Barn som utgör en källa till glädje utvecklas till små humorister redan vid åtta månaders ålder. Men också föräldrarna drar nytta att gulla med barnen: då man har roligt tillsammans utsöndrar hjärnan lyckohormoner, och det är därför det är så addiktivt med barn och bebisar (och nej, det går inte över fast den biologiska klockan visat på ”best before” datum redan länge). Oxitocyn är ett tillgivenhetshormon, som också minskar stress. Dopamin ökar känslan av välbehag (allt från lugn harmoni till vild eufori), och serotoninet som utsöndras då man gullar med ett barn är lugnande. En ganska bra cocktail, således, så inte att undra på att man blir lite lullig av att ha en bebis i famnen, och att tiden stannar upp.
Och det är ju det man behöver i föräldraskapet: tid. Tid att vara tillsammans, tid att stanna upp, tid för levande uppmärksamhet. Om barnet inte får uppleva denna delade positiva uppmärksamhet, lämnas barnet villrådigt och emotionellt ensamt. Via föräldern och via emotioner lär sig barnet att orientera i en kaotisk värld och att bedöma olika alternativ, via delad uppmärksamhet ges saker och ting en emotionell betydelse. Utan delade, emotionellt laddade stunder blir allting likgiltigt och inlärningen försvåras. Betydelsen av dessa delade stunder är större för barnets utveckling än betydelsen av genetiska faktorer.
Den rakaste vägen till positiva emotioner går via lek och humor, och det gäller både barn och vuxna. Dags att ordinera mera lek och skratt? På fullt allvar?
Mirjam Kalland är generalsekreterare vid Mannerheims barnskyddsförbund.