Näringslivet är som förriga gubbens häst
Finansministern kan inte stoppa befolkningsutvecklingen, kineserna och teknologin.
Finansminister Jutta Urpilainen har sagt att ekonomin är ”trasig”.
En ekonomi är inte trasig när den gör vad den naturligen gör. Den är som förriga gubbens häst, den som dog just när den blivit lärd att vara utan föda. Hästen var inte trasig. Den gjorde vad levande varelser och dynamiska system gör när de utsätts för externa chocker. Det var nog snarare gubbens världsbild och metoder som hade gått sönder.
Ekonomin och näringslivet har blivit utsatt för stora förändringar till vilka de reagerar som de gör.
Befolkningen slutar öka och blir äldre. Av detta följer att efterfrågan minskar och ändrar karaktär. Inflationstrycket lättar och övergår till deflation. Bostadspriserna slutar stiga, eftersom fler flyttar till de sällare jaktmarkerna än till sitt första egna hem.
När järn- och bamburidåerna föll anslöt sig ungefär en miljard arbetare till världsekonomin. Företagen tvingades att flytta produktionen. Lönerna steg i fattiga och sjönk i rika länder, medan priserna på exporterbara varor gick ner.
Robotar tar över industrijobb. Datasystem kan utföra traditionella medelklassjobb. Efterfrågan på manuella, icke-exporterbara tjänster stiger. Lönerna förblir låga, när de anpassar sig till vad kunderna är villiga att betala.
När prisen på väl kända och utförligt beskrivna varor och tjänster sjunker, blir nya idéer och innovationer den största bristvaran. Därför blir de som kan tänka i nya banor och förverkliga sina visioner rikligt belönade av konsumenterna.
Finansministern kan inte stoppa befolkningsutvecklingen, kineserna och teknologin. Vill hon behålla konsumtionsnivån måste hon se till att näringslivet har viljan, möjligheten och kapitalet att investera, producera och exportera något mer värdefullt.
Historien förtäljer inte varför föriga gubben gjorde som han gjorde. Kanske ville han ha mer över för sprit och spel? Måhända hade han tio små barn hemma. Eller så var han bara dum i huvudet och insåg inte att det arbetande kapitalet också måste få sitt.
Men är inte näringslivet omoraliskt? Tja, var det fel gjort av hästen att lägga sig ner och dö i stället för att fortsätta att arbeta för gubben och hans barn?
Ekonomin är summan av otaliga handlingar. Är det fel om man i affären väljer en billigt utländsk vara före en dyr inhemsk? Är det omoraliskt att låta bli starta ett företag om man bedömer att riskerna är för stora i förhållandet till vinsten efter skatt? Är det syndigt att placera sina slantar där de ger den bästa avkastningen? Är man girig om man inte anställer hemhjälp eftersom det är för krångligt?
Hästen som ett biologiskt system bestämmer vad som händer. Så gör också summan av alla ekonomiska aktörer. Vill de inte investera och satsa på innovationer så gör det inte det.
Man kan ju, som finansministern, hytta med nävarna till ingen nytta och förbanna näringslivet som inte längre orkar slita för välfärdsstaten.
Paul Lillrank är professor vid Aalto universitetet.