Gamla och unga
Det tråkigaste med att bli gammal är att man har blivit så helvetes klok.
Det tråkigaste med att bli gammal är att man har blivit så helvetes klok. Man är omgiven av en allt ökande mängd oerfarna och vilsegångna existenser, som dessutom besitter den sorgliga egenskapen att de inte förstår sitt eget bästa. När man, med all den försiktighet som ens ackumulerade livserfarenhet erbjuder, försöker antyda diverse goda handlingsmodeller för en yngre generation blir man i bästa fall bemött med ett likgiltigt ”jaha”. Vanligen byter personen ifråga helt sonika samtalsämne eller i värsta fall samtalspartner. I de fall detta är möjligt.
Varje tidsperiod har sina goda och dåliga sidor. En person i min ålder har fått uppleva en tråkig förändring av relationerna mellan generationerna. När man i unga år fick lära sig att visa respekt för den äldre generationen, har läget nu förändrats så att man i dag skall beundra de yngre generationerna. Och omvänt är respekten för ens egen som bortblåst.
Som svar till frågande dristar jag mig att framföra två orsaker. Den första, tror jag, utgår ur den så kallade it-revolutionen. De yngre generationerna har vuxit upp i dataåldern och hanterar alla dessa telefoner, datorer, programmeringstekniska detaljer med mera bättre än de äldre, och av detta följer i förlängningen antagandet att de äldre är idioter också på alla andra sätt.
Den andra orsaken är den våg av materialism som svepte över den så kallade västvärlden för 30-35 år sedan. Om jag får använda begreppet sextiotalister (och inte tala om fyrtiotalister) gjorde sextiotalisterna och deras ideologiskt inspirerade handlingssätt då politisk konkurs. I stället kom en ny framtidstro, som i korthet gick ut på en övertygelse om att alla (nästan) kunde bli rika. Och med pengar kunde man skaffa sig fina hus, dyra bilar, moderiktiga kläder och så vidare. Och bäst var det förstås om man dessutom var ung och vacker. Det yttre visade likt en generals gradbeteckningar genast hur väl man hade lyckats.
Vi äldre som koncentrerar oss på sinnets skönhet har hamnat ut på kanten.
Trots denna med alla mått mätta orättvisa behandling har den äldre generationen ingen anledning att vara bitter. Det är intressant hur äldre människor genomgående och genuint ändå upplever sig som unga, som om man till sinnet fortfarande var 18 eller 28, eller vad det nu kan vara.
Detta är ingen chimär eller dåraktig inbillning. Äldre är unga till sinnes och har alla möjligheter att finna kontaktytor med yngre, att komma bort från alla stereotypier. Och för de yngre finns inga egentliga hinder att se tidlösheten i de äldre.
Ideologier och handlingsnormer kommer och går. Dagens materialism har sina rötter både i tidigare misslyckade ideologiska korståg och, inte minst, i den hisnande tekniska utvecklingen.
Det är de yngre som skall förändra världen, sopa bort materialismen och ersätta den med något annat. De kan behöva någon som puffar på. Här har de äldre möjligheter att hjälpa till. För vi är ju så helvetes kloka.
Geo Stenius är journalist i periferin.