Kommunreformen behöver nytänkande
Man kunde förplikta den centrala kommunen eller hälsovårdsdistriktet att erbjuda hälsotjänster till alla kommuner på området.
Regeringen Katainen skrev in i sitt program två stora projekt för att balansera den offentliga ekonomin. De var längre arbetskarriärer och kommunreform.
Grundtanken i kommunreformen var att minska antalet kommuner och garantera att varje kommun också i framtiden kan ta hand om invånarnas sociala och hälsorelaterade behov.
Man kan säga att den nuvarande kommunindelningen inte motsvarar den samhälleliga utvecklingen. Folk har flyttat efter arbetet. Många landskommuner har blivit förorter till större städer. Planeringen av dessa områden har inte alltid varit planerad. Landskapsplanen är inte alltid ett tillräckligt instrument att styra utvecklingen.
Kommuner har enligt grundlagen självstyre. Kommunen har därför rätt att besluta om sina inkomster och utgifter inom vissa ramar. Kommunens existens är inte tryggad. Om det finns vägande skäl kan man slå samman en kommun med en annan. Först tänkte regeringen använda tvång för att genomdriva kommunreformen. Snart beslutade regeringen att kommunsammanslagningar skall vara frivilliga. Det har lett till en lång förhandlingsprocess med få framsteg. Nu har minister Virkkunen uttalat sig att i vissa stadsområden kunde tvång användas.
Förslaget är dock problematiskt. Man föreslår att om medborgarna på ett visst område godkänner en kommunsammanslagning är detta möjligt mot invånarnas vilja i någon av kommunerna. Det är klart att kommuninvånarnas vilja kan komma till uttryck bara genom en omröstning i egen kommun. Man har utpekat också vissa andra grunder för sammanslagningen som pendeltrafiken mellan kommunerna. Men om det finns vilja till samarbete mellan kommunerna är det svårt att visa att tvångsanslutningen är den enda nödvändiga lösningen för att uppnå mål för nutida samhällets utveckling.
Regeringen tänker också föreslå att social- och hälsovården skulle omorganiseras på nytt för att nå större effektivitet. Centrala städer som har över 50 000 invånare skulle ansvara för hälsovården för alla mindre kommuner på området.
Detta är också problematiskt. Staten kan ta uppgifter bort från kommunerna och sköta och betala dem själv. Det är mot kommunalt självstyre om man tvingar en kommun att låta någon annan att sköta om vissa tjänster utan att kommunen själv har beslutanderätt gällande dessa tjänster och tvinga kommunen bara att betala räkningen.
Jag har en enkel lösning till regeringens problem. Man kunde förplikta den centrala kommunen eller hälsovårdsdistriktet att erbjuda hälsotjänster till alla kommuner på området. Man kunde förutsätta att varje kommun ordnar ett anbudsförfarande om sina hälsotjänster. I den måste hälsovårdsdistriktet och kan privata tjänsteproducenter delta. Kommunen kan också producera tjänsterna själv. Kommunen väljer det billigaste och kvalitativt bästa alternativet. Modellen är transparent. Politikerna vet beslutsgrunderna. Om storleken och integrationen ger stora effektivitetsfördelar är det klart att den centrala kommunen eller sjukvårdsdistriktet vinner. Det är fakta som då avgör.
Kimmo Sasi är riksdagsledamot (Saml).