Vi väljer inte EU-kommissionärer
Nej, rösta inte i EU-valet för att påverka valet av kommissionsordförande.
Professor Kaarlo Tuori (Hbl 31.1) vill ha en diskussion om Europeiska centralbankens (ECB) demokratiska legitimitet och ansvar då banken dras in i politiskt beslutsfattande. Samma diskussion borde vi ha om EU-kommissionen, säger han. ECB fattar politiska beslut utan politiskt ansvar. Tillsammans med kommissionen och Internationella valutafonden har ECB spelat en central roll i skötseln av eurokrisen.
Kommissionen består av politiker, inte experter. Det är motstridigt då kommissionens medlemmar å andra sidan skall vara fullständigt oberoende. Kommissionens huvuduppgift är att bevaka EU:s gemensamma intressen och att tillsammans med EU-domstolen se till att gällande regler följs. Vad som är gemensamma intressen baserar sig på politisk bedömning. Kommissionen har ensamrätt att föreslå ny EU-lagstiftning, vilket ger den en politisk roll även om rådet och EU-parlamentet fattar de slutliga besluten.
Något som liknar parlamentarism utövas, då parlamentet skall godkänna de nya kommissionärerna. Det var i praktiken Europaparlamentet som fällde Jacques Santers kommission 1999 och den föreslagna italienska kommissionären Rocco Buttiglione 2004. Det är dock inte fråga om politiskt förtroende.
En del föreslår att parlamentarismen införs fullt ut, att kommissionen skulle vara ett öppet politiskt organ, ansvarigt inför parlamentet, och att rådet skulle fungera som en första kammare. Det vore att göra unionen till en federal stat. Ur demokratisk synvinkel vore det att föredra framför det som nu tycks ske, det vill säga att makt koncentreras på medlemsstaternas bekostnad till organ, som inte valts demokratiskt och som inte bär politiskt ansvar. Men ett federalt EU är ett elitprojekt utan folklig förankring.
Är det då lösningen på EU:s demokratiunderskott att resultatet i Europaparlamentsvalet i maj skall beaktas då EU-kommissionens nästa ordförande utses? Knappast. Det är inte alls säkert att toppkandidaten för det parti som får den största gruppen i parlamentet blir kommissionsordförande, då inget parti får absolut majoritet. Kommissionsordförandeposten och de övriga topposterna kommer som tidigare i praktiken att fördelas bakom lyckta dörrar i rådet.
Fördelningen av kommissionärsposterna sker inte som regeringsbildningen i nationalstaterna. Medlemsländernas regeringar utser kommissionärer och kommissionens sammansättning kommer därför inte nödvändigtvis att återspegla det nya parlamentets politiska sammansättning. Och kommissionärerna har inte något mandat att förverkliga de politiska program som framförs i valkampanjen.
Det har också påpekats att en partinominerad kommissionsordförande försvagar kommissionens trovärdighet då det gäller att genomdriva sanktioner mot en regering som har en annan politisk färg.
Nej, rösta inte i EU-valet för att påverka valet av kommissionsordförande. Hellre kunde den åtstramningspolitik som EU är delansvarigt för vara valets huvudtema, också om det är oklart vilken makt EU-parlamentet har i frågan. Valdebatten borde klargöra den saken.
Bjarne Nitovuori är fri skribent och tidigare politisk journalist vid Hbl.