Övervakningssamhället
Tekniken hjälper, men den är intet mot de mänskliga nätverk som katalogiserar andra människor.
I förra veckan skickade myndigheterna i Ukraina ut ett textmeddelande till alla mobiltelefoner i närheten av demonstrationerna där de meddelade att ”Du har blivit registrerad som deltagare i en massprotest”. Och jag tänker på de länder jag levt i de senaste tolv åren, och de flyktingar jag intervjuat. Att mobiltelefonens fysiska plats anses vara ett bevis på opposition är inte nytt.
På FST:s websidor finns en bra artikel där nätverksaktivister och webbutvecklare varnar för övervakningssamhället. Ett it-proffs har ett fejkat användarnamn på Facebook och meddelar att han ” i dagens läge” aldrig skulle registrera sina vänner. Orsaken är att om en auktoritär regim skulle komma till makten skulle den lätt kunna profilera dem. Och jag undrar. Månne inte det den nitiska mannen på det finska inrikesministeriet i det framtida samhället övervakar oss genom att spåra sändarens IP-adress och genom andra metoder? Om tecknen i tiden tyder på att vi är på väg mot ett övervakningssamhälle är det väl det man ska ta aktiv strid emot? Inte fejka användarnamn.
Jag har jobbat i länder som övervakar sina medborgare. Tekniken hjälper, men den är intet mot de mänskliga nätverk som katalogiserar andra människor. De som inte fogar sig organiserar demonstrationer på sociala nätverk för att de inte får eller kan skriva i tidningar. De kämpar emot, vill inte leva i ett samhälle som inte tillåter människor att ha olika åsikter, att ifrågasätta. Om de använder fejkade namn är det för att risken för tortyr är överhängande och regimen ännu outbildad i datateknik. Det verkar avigt att försöka skydda sig för auktoritära regimer i förväg, genom att gömma sina åsikter. Som om vitsen var att överlista auktoritära regimer i stället för att motverka dem.
Med några undantag när är auktoritära regimer sällan så noga med vad fienderna faktiskt gör. Vanligare är att bura in oliktänkarna med motiveringen att det som de bevisligen tänkte är farligt. För att de gick ut i natten, för att de köpte röd mjölk i stället för den blå. För att de befann sig i Afghanistan, eller nära demonstrationen. I Ukraina trädde lagen om 15 års fängelse för deltagande i en massprotest ikraft mer eller mindre samtidigt som demonstrationerna tog fart.
Därmed naturligtvis inte sagt att sociala medier ska betraktas som privata fora, det du skriver på Facebook ska du kunna stå för i tidningens insändarspalt. Jag blir ofta förvånad av den mängd personlig information man kan ta del av via Facebook, men det är en annan diskussion.
Om vi inte vill att okända krafter ska samla in information om oss genom att katalogisera vilka sidor vi tittar på och läsa våra uppdateringar måste vi ta den diskussionen. Vi måste stifta lagar och utbilda it-experter som kan bekämpa en övervakning som varken är förankrad i lag eller moraliskt acceptabel. Komma ihåg den bärande tanken om åsiktsfrihet – också på nätet – och också över nationsgränserna. I Ukraina hävdes den kontroversiella lagen gällande massprotester. Inte för att folk stängde av sina telefoner för att gömma sig. Utan för att de inte gjorde det.
Annika Sandlund arbetar med flykting- och människorättsfrågor i Turkiet.