De små marginalernas val
För SFP:s del avgörs EU-valet av två faktorer: Valdeltagandet och förmågan att mobilisera reserverna.
EU-valet fascinerar de politiskt aktiva långt mer än väljarna. Ändå är det fråga om ett val till ett parlament som fått, eller tillskansat sig, allt större beslutanderätt i frågor som berör de flesta européer. Om parlamentet får en olycklig sammansättning, kommer väl valskolkarna ändå att säga: Det är EU:s fel! Det är svårt att förstå att EU-beslut fattas dels av parlamentet och dels av de självständiga staterna, inte av någon utomjordisk rymdstyrelse.
Såsom tidigare koncentreras uppmärksamheten på det sista mandatet. Vem får det? SFP har hittills hållit det; kan det lyckas även denna gång? Rader av statsvetare tror sig redan veta hur det går och tippar att valdeltagande blir endera högre eller lägre. Så här ser min spådom ut, minst lika faktabaserad …
Kampen om det sista mandatet, det trettonde, står mellan SFP och nästan alla andra. Jag räknar ut kristdemokraterna som knappast kan nå 100 000 röster. Det betyder att en röst på till exempel Peter Östman dessvärre går till spillo. Vänsterförbundet kan däremot ta det mandatet om de får upp minst hälften av sina basväljare.
Vem som därefter gör anspråk på det trettonde mandatet är svårare att förutspå. Om Sannfinländarna skall ha ett till, ligger De grönas andra mandat i farozonen. Därefter avgörs kampen av röstfördelningen mellan de tre (medel-)stora, Centern, SDP och Samlingspartiet. Åtminstone SDP kan få det svårt.
För SFP:s del avgörs EU- valet av två faktorer: Valdeltagandet och förmågan att mobilisera reserverna. Jag tror valdeltagandet stannar under 40 procent. Den faktorn kan SFP inte påverka, men nog förbättra den egna mobiliseringen. När professorerna anser att kandidaturvalet avgör, håller jag inte med. Redan i dag har partiet ett jämnt utbud av i Svenskfinland välkända personer, inklusive Åland. Rikskändisar saknas, men de som vill rösta på sådana finner sin man i Stubb med flera.
På tal om Stubb så gjorde han det riktiga valet: EU före inrikespolitiken. Han inväljs säkert, även utan finlandssvenska röster. Det är ändå svårt att tro han trälar som parlamentsledamot i fem år, lika svårt som att tro att han vill bli ordförande för sitt parti. Om och när han hoppar av till en högre post, har rösten på honom i praktiken gått till en okänd suppleant. Ur svensk synpunkt är Stubb ändå en bonus-MEP, men inte den som mandatperioden ut tar hand om jordnära intressefrågor i parlamentet.
Har SFP väljarreserver? Partiet når inte riksdagsresultatet (126 000 röster), men kan samla upp reströster över hela landet. En lättglömd väljarreserv finns utspridd över hela världen, i form av emigranter, studeranden, utlandskommenderade och utlandsgifta. Jag förutspår att SFP-mandatet kommer att hänga just på dessa väljare. Det rör sig inte om många tusen, men marginalerna kommer att vara små.
Den som vill trygga ett viktigt mandat kan därför göra det genom att se till att släkt, barn och vänner söker upp Finlands ambassad eller konsulat i maj. I stället för att lyssna på olycksprofeterna.
Pär Stenbäck är minister och tidigare SFP-ordförande.