Forntiden är ett främmande land
Den okunnige tror att allt är som det ser ut, att den egna världen är hela världen.
Låt oss anta att det finns en tidsmaskin. Vi kunde bege oss på en resa femtio, hundra eller tusen år tillbaka i tiden. De flesta skulle nog bli förfärade på samma sätt som under det första besöket i indiska slumkvarter eller somaliska krigszoner.
Vårt välstånd är beroende av att främmande människor samarbetar med oss. Grundproblemet med Finlands ekonomi är att exporten går dåligt. Människor vi inte känner vill inte köpa våra produkter till det pris vi önskar. Därför är det viktigt att veta så mycket som möjligt om främmande människor och länder.
Samhällsutvecklingen vänder inte galant som på en slant. Allt som händer har ett förflutet och en uppmarsch. För att kunna leva vettigt i nutiden och göra förnuftigt beslut för framtiden bör man inte endast konstruera visioner utan också titta i backspegeln. Om den ger en suddig bild, eller visar tomt, blir det lätt fel.
Därför är det mycket illa att historieundervisningen i skolorna minskar. Värre är att den undervisning som givits har inte tjänat sitt syfte. Regeringens handfallenhet beror på att politikerna är rädda för den okunniga allmänhetens vrede. Om alla inte ständigt får påökt uppfattas det som svek och stöld. Många tror att den tid de själv kan minnas alltid har funnits och utgör det normala. Men i ett längre perspektiv ter sig perioden efter andra världskriget med ständig hög ekonomisk tillväxt, utökade sociala rättigheter och en ständig ström av nya produkter som en onormal avvikelse, likt den gyllene perioden i antikens Grekland. Ifrån ett historielöst grodperspektiv tror många att allt är regeringens fel. Om man bara hade bättre politik kunde allt läggas tillrätta. Men så är det inte. Europas och världens problem är våra problem.
Historia handlar inte enbart om krig och kungar i kronologisk ordning. Viktigare är en historiskt förankrad bild av världen som ett komplext system och konsten att resonera förnuftigt om samband, orsak och verkan.
Tänk om de som motsätter sig EU och invandring och fantiserar om oberoende och isolation kunde göra en studieresa till landet 1950? Hur skulle de klara den levnadsstandard och det medieutbud som Finland kan producera på egen hand? De som fördömer kapitalismen och vurmar för en småskalig livsstil kunde besöka ett förkapitalistiskt samhälle cirka 1780 och sedan göra ett hopp hundra år framåt. De kunde kolla om det där med kapitalisternas exploatering av industriarbetare faktiskt var värre än den agrara fattigdomen. De kunde fundera om frihandel ändå är bättre än erövring och plundring.
Den okunnige tror att allt är som det ser ut, att den egna världen är hela världen, och att bara man vill väl blir allt väl. En fungerande demokrati och en livskraftig ekonomi behöver mer och bättre undervisning i historia.
Paul Lillrank är professor vid Aalto-universitetet.