En förföljd poet
Miklós Radnóti tvingades under andra världskriget utföra arbetstjänst.
Den 15 november anställdes ett bokbål i ungerska Miskolc av en högerextremistisk grupp. I bilderna från händelsen syns också en bok av poeten Miklós Radnóti (1909-1944). Två dagar senare förstördes ett minnesmärke över Radnóti i den västungerska byn Abda, då en man körde på statyn med en Mercedes.
Den lokala polisen var snabb med att hävda att krocken var en olyckshändelse, inget antisemitiskt dåd, fastän statyn var belägen tiotals meter från vägen. I regeringspartiet Fidesz närstående Magyar Hírlap skrevs att det inte kunde vara fråga om antisemitism, eftersom Radnóti inte betraktade sig som jude.
Det är sant för han hörde till de assimilerade ungerska judarna. Men i Miklós Horthys Ungern förföljdes han som jude. Och de som brände hans bok i Miskolc gjorde det för att han betraktades som jude.
Miklós Radnóti tvingades under andra världskriget utföra arbetstjänst. 1944 fördes han till ett arbetsläger nära Bor i Jugoslavien. Då tyskarna retirerade tvingades han tillsammans med andra fångar vandra till fots genom Ungern mot Österrike. Den 9 november arkebuserades de mest utmattade, bland dem Radnóti, och begravdes i en massgrav. Efter kriget grävdes liken upp och Radnóti identifierades. I hans ficka hittades en anteckningsbok med dikter som han skrivit under fångenskapen.
Det förvånar inte att antisemitism förekommer just i Ungern. Fysiska angrepp har dock närmast bara romerna blivit utsatta för. Och i sanningens namn bör påpekas att regeringen under högerpartiet Fidesz har utlyst nästa år (2014) till minnesår för Förintelsens offer. Samtidigt har Fidesz dock aktivt bidragit till att rehabilitera Horthy-regimen, under vilken judar började deporteras och antijudiska lagar stiftades.
Ett urval av Miklós Radnótis dikter utgavs på finska för tio år sedan. En sökning på nätet visar att ett urval utkom på svenska 2009 med titeln ”Krig, död, kärlek”. Men i något bibliotek i Finland tycks boken inte finnas. En av dikterna i samlingen är ”Första eklogen” (1938), som består av en dialog mellan Herden och Poeten och slutar med följande rader:
Herden: Flydde inte, han dog, så sant. Vart kan poeten fly, / Inte ens käre Attila flydde, han vinkade nej till / ordningen, säg dock, vem gråter nu över honom? / Du då, hur lever du, får du tillbaks ett eko i tiden?
Poeten: Under kanoners dån, från brända byar i ruiner? Jag skriver ändå, jag lever i en galen värld likt / eken – den vet när tiden är inne, bär vita korset, / tecknet att nästa dag är skogsmannen där med yxan, / fram till den timmen föder den ändå nya blad, / Du har det bra, här är det lugnt, vargen är sällsynt, / du kan ju glömma att hjorden tillhör en annan, / inte ens ägaren sett dig på flera månader, / Himlen välsigne dig, kvällen är gammal när jag kommer hem, / skymningens fjäril svävar, silvervingarna fladdrar.
Den poet som inte flydde var Federico García Lorca i Spanien och ”käre Attila” var Attila József i Ungern. Bådas öde liknar Radnótis. Lorca mördades under spanska inbördeskriget 1936 och József tog sitt liv 1937.
Bjarne Nitovuori är fri skribent och tidigare politisk journalist vid Hbl.