Det omöjliga uppdraget
Röda Korset kan inte lösa knutarna i Mellanöstern, men bidra till en humanare miljö.
Den 6 december 2007 ingick min kolumn med rubriken ”Ett omöjligt uppdrag?” i denna spalt. På söndag för en vecka sen tog det uppdraget slut efter närmare sju års arbete. Trots att det fört mig till Mellanöstern tjugofem gånger, avslutades det för min del i Sydney, Australien. Inför närmare tusen Röda Kors- och Röda Halvmånedelegater redovisade jag för resultaten och en resolution antogs enhälligt.
Frågetecknet från 2007 var befogat: det går trots allt att ta små steg i den långvariga Israel-Palestinakonflikten. Mitt uppdrag bara snuddade vid den politiska konflikten, men det innehöll ändå många liknande ingredienser. Framför allt krävdes envishet och ett långsiktigt arbete för att skapa förtroende för lösningsmodeller som till en början inte tilltalade någondera parten.
Mitt uppdrag, i korthet, gick ut på att övervaka att två olika avtal följdes. De avtalen skrevs under 2005 i Genève mellan Magen David Adom (MDA) och Palestinska Röda Halvmånen (PRCS). Då upptogs de som fullvärdiga medlemmar i Internationella Röda Korset, ett viktigt steg för båda. Israel hade länge kämpat för ett erkännande av den Röda Davidsstjärnan som skyddssymbol. För Palestina innebar medlemskapet ytterligare ett steg mot en egen nation. Avtalen var därför politiskt laddade. De krävde samarbete kring humanitära frågor och kompromissvilja, speciellt av Israel.
Mina tre första år gick till att förhandla fram bättre ambulansservice för den stora palestinska befolkningen i Jerusalem. Det lyckades. I dag kan nio ambulanser fritt hämta patienter till alla sjukhus, också till de israeliska, även från Gaza. Resultatet är mer betydelsefullt än det låter, eftersom Israel har begränsat palestinska aktiviteter i det annekterade östra Jerusalem.
Arbetet fortsatte för att lätta på de restriktioner som den militära administrationen på Västbanken innebär, med hundratals vägspärrar och den långa separationsmuren. Patientens (om-)väg till vård kan i kilometer bli mycket längre än fågelvägen. När muren byggdes blev till exempel cirka 60 000 tusen Jerusalem-palestinier på utsidan, men deras sjukvård på insidan. Det mesta av hela Västbankens specialistvård finns i Jerusalem, men tillträdet är starkt reglerat.
Verkligt krävande blev MDA:s anpassning till Röda Korsets regler. År 1921 bestämdes att en medlem endast kan fungera inom den egna statens gränser. Israels ockupation av Västbanken gör den inte till en del av Israel, varför MDA:s verksamhet bland och för bosättarna skulle upphöra. Det tog mig ett par år att förhandla fram en modell som både MDA, PRCS och Israel kunde leva med. I Sydney kunde jag rapportera att den modellen var så gott som genomförd, men ännu måste övervakas av Internationella Röda Korset.
Röda Korset kan inte lösa knutarna i Mellanöstern, men bidra till en humanare miljö och respekt för humanitärt arbete i komplicerade förhållanden. För mig gav uppdraget en unik inblick i den mentalitet, byråkrati och politik som gör konflikten så svårlöst.
Pär Stenbäck är medlem i Internationella Röda Korsets
permanenta kommission.