Hissa flaggan!
Barnkonventionen är juridiskt och rättsligt bindande och gäller som lag hos oss.
Inrikesministeriet har beslutat att rekommendera onsdagen den 20 november som allmän flaggdag för att uppmärksamma FN:s konvention om barnets rättigheter. Initiativet togs av barnombudsmannadelegationen. Beslutet är glädjande, eftersom barnkonventionen inte har nått den status i Finland som den bör ha.
Barnkonventionen är juridiskt och rättsligt bindande och gäller som lag hos oss. Den har ratificerats av 193 stater, Finland ratificerade den i juli 1991. Barnkonventionen innehåller femtiofyra artiklar. Dessa artiklar bygger på fyra grundprinciper: 1. Alla barn har samma rättigheter, vilket inbegriper förbud mot diskriminering. 2. Barnets bästa ska komma i första hand 3. Alla barn har rätt till liv och utveckling. 4. Barn har rätt att utrycka sin mening och få den respekterad.
Av de här principerna verkar det som om barns rätt till liv och utveckling skulle vara lättast att omfatta. Den inbegriper också principen om att barn bör skyddas mot våld och övergrepp. Principen om förbud mot diskriminering eller att barns behov skall tillgodoses i första hand har däremot inte förståtts på någon bred front.
Ofta ser man hur barns behov sätts horisontellt på samma nivå som vuxnas, ännu oftare ser man dem förminskas eller förnekas. Ensamma asylsökande flyktingbarn får inte samma status som barn med föräldrar, och då asylsökande barn försvinner görs det inte några större ansträngningar att utreda deras öde. Om barns behov skulle sättas i första hand, skulle domstolarna inte översvämmas av vårdnadstvister. Om barns behov skulle sättas i första hand, skulle frågor om dagvård, förskola och föräldraledighet granskas från ett barnperspektiv. Om barns behov skulle sättas i första hand, skulle ingen kommun ens drömma om att permittera lärare eller socialarbetare inom barnskyddet.
Men barns rätt till att utrycka sin mening och få den respekterad verkar svårast att genomföra i praktiken. Principen innebär att barn skall ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem. Däremot har barn ingen skyldighet att ha eller bilda en egen åsikt och ingen kan heller tvinga dem att avslöja sina tankar eller åsikter. Det att vuxna bör ha respekt för barnens åsikter betyder att de skall sträva efter att utreda dem på ett respektfullt sätt, och därefter fundera hur de kan tas i beaktande.
Det betyder inte att barn alltid skall få sin vilja igenom, eller att barn skall tvingas ta ansvar för saker vars konsekvenser de inte kan förstå. Det handlar inte heller om att underminera vuxnas auktoritet, men det handlar om att vuxna har ansvar för hur de utövar sin auktoritet. Om barns rätt att utrycka sin mening och få den respekterad skulle förverkligas på ett systematiskt sätt med barnets bästa som vägledande princip skulle de mest utsatta barnens situation förändras på ett fundamentalt sätt. Här är Sverige ljusår (nåja, åtminstone tjugo år) före oss – kolla upp BBIC-modellen på www.socialstyrelsen.se.
Och hissa flaggan den 20 november!
Mirjam Kalland är är generalsekreterare
vid Mannerheims barnskyddsförbund.