Språk som konkurrensfördel
Välkomna till Transsylvanien, här i staden Cluj är vi språkkunniga!
Välkomna till Transsylvanien, här i staden Cluj är vi språkkunniga! Så säger Carmen Marc med uppgift att locka utländska investerare till nordvästra Rumänien. Och när jag besöker universitetet Babes-Bolyai som är Rumäniens största, betonar rektorn att det går att studera det mesta på rumänska och ungerska och dessutom många ämnen helt på tyska, engelska eller franska.
Liksom hundratals städer i världen marknadsförs Cluj som ett innovationscentrum med låga löner, men att flerspråkigheten så här klart lyfts fram som en konkurrensfördel har jag inte stött på förut.
Nokia står inte högt i kurs. Lockat av låga löner grundade Nokia en fabrik här år 2008 – bara för att lägga ned den några år senare när man hittat ännu billigare arbetskraft på annat håll. Men andra industrier har varit mer uthålliga, som Bosch och Henkel – och ett stort antal ungerska bolag, för här bor den ungerska minoriteten. Ungrarna bidrar till den omfattande språkarsenalen, liksom den tyska befolkningen i landet.
I dag är språkkunskaper en nationell styrka, men så var det inte under diktatorn Nicolae Ceausescus tid.
Ceausescu var en obildad man som slutade skolan som elvaåring och hankade sig fram med udda jobb och småfiffel tills hans goda kontakter förde honom mot toppen. Hans hustru Elena var aningen mer bildad men om möjligt ännu grymmare än sin man. Hon lär ha sagt om sitt folk att de är maskar som måste hållas i schack med hjälp av hårt arbete och brist på mat.
Paret Ceausescu avskydde minoriteter men hade näsa för affärer. e sålde de flesta tyskarna till Västtyskland för hårdvaluta medan judarna såldes till Israel. Kvar blev den ungerska minoriteten, för det fanns ingen som ville betala för den.
Därför är ungrarna numera den största registrerade minoriteten i Rumänien. Lite tyskar finns det också kvar.
I dagens Rumänien är inställningen till minoriteter kluven bland majoriteten. Somliga ser dem som en resurs som kan hjälpa till att lyfta landet ur fattigdom, andra ser dem som opålitliga element. Historiens barlast försvårar livet för många minoriteter i världen, så också för ungrarna.
Transsylvanien hörde till Österrike-Ungern i slutet av 1800-talet, och då var ungrarna herrefolket och rumänerna pöbeln. Efter första världskriget fick Rumänien ta över Transsylvanien och rollerna blev ombytta. Sen följde andra världskriget som genom en av historiens nycker lyfte ungrarna till herrar igen. Slutligen gjorde Nicolae Ceausescu sitt bästa för att förtrycka och splittra ungrarna.
Dagens Rumänien är inte den bästa av världar, men för en gångs skull verkar majoriteten och de flesta minoriteterna kunna leva sida vid sida. Kanske kan krassa ekonomiska realiteter denna gång bidra till att stärka de sköra banden mellan folkgrupperna. Rumänien behöver utländska investeringar, och mångsidiga språkkunskaper och kulturell mångfald kan fungera som lockbeten.
Björn Sundell är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.