Den kinesiska paradoxen
Vågar man utlokalisera den främsta högteknologin och nyckelkomponenterna till Kina?
På sensommaren nåddes vi av två nyheter från Kina, vid första påseende helt väsensskilda men ändå på något sätt sammanlänkade. Den första: Tyska biltillverkaren Daimler grundar sin mest sofistikerade motorfabrik utanför Tysklands gränser i Kina. Man ska tillverka komponenter för Mercedes-Benz som av säkerhetsskäl aldrig förut framställts utomlands. Kina är världens största bilmarknad, och koncernens Kinachef Hubertus Troska menar att tiden nu är mogen för det stora språnget.
Den andra nyheten: Ett memorandum från det kinesiska kommunistpartiet varnar för skadliga idéer från väst. ”Dokument nummer 9” talar om en växande risk för att ”demokratiska idéer om mänskliga rättigheter, neoliberala ekonomiska teorier och en nihilistisk kritik av Kinas förflutna” smyger sig in i samhället och underminerar stabiliteten.
De farliga idéerna sprids inte bara via utländska medier och internet, utan också via ett ökande antal kineser som studerar utomlands.
Västvärldens globala företag, Daimler lika väl som Nokia och Metso, tvingas ständigt fundera över en känslig balansgång. Vågar man utlokalisera den främsta högteknologin och nyckelkomponenterna till Kina? Alla vet att risken för kopiering och industrispionage finns, men Kina lockar produktion till sig på många sätt. För Daimlers del har det strategiska beslutet tagits.
Kineserna går sin egen balansgång. Det har de gjort ända sedan år 1978 då kommunistpartiet öppnade för en liberalisering av ekonomin med Deng Xiaoping som reformens ansikte utåt. Då drogs riktlinjerna upp för en integration av den kommunistiska planekonomin med marknadsekonomin. Plötsligt stod marknadskrafterna inte längre i konflikt med socialismen. Idéer och teknik från väst skulle inympas efter noggrant övervägande.
I praktiken fanns konflikten givetvis kvar, och den ideologiska diskussionen har fortsatt bakom kommunistpartiets lyckta dörrar.
Västvärldens globala företag balanserar mellan ekonomisk framgång och risken för att mista sitt tekniska försprång. I sista hand är det här en ödesfråga för hela västvärldens välstånd. Hittills har riskerna varit värda att ta; troligen är de det också i fortsättningen.
Det kinesiska kommunistpartiets balansgång är betydligt knepigare, vilket ”Dokument nummer 9” antyder. Visst går det att pröva sig fram till en lämplig mix av statsstyrning och marknadsekonomi. Det visar bland annat det faktum att Kina blivit hela världens fabrik samtidigt som hundratals miljoner kineser lyfts upp ur fattigdom.
Det går också i viss mån att reglera öppenheten i samhället med censurens hjälp. Men hur ska man reglera beteendet hos de allt flera unga kineser som reser utomlands för att studera bland annat i USA och Europa? De senaste två åren har sammanlagt över en halv miljon kinesiska studenter rest ut i världen, och deras tankar kan inget parti kontrollera, inte ens efter att de återvänt hem.
Björn Sundell är utredningsansvarig vid tankesmedjan Magma.