Sista striden
En bekant från Ringside-klubbens motionsgymnastik tog kontakt på vintern 2011.
En bekant från Ringside-klubbens motionsgymnastik tog kontakt på vintern 2011. Hans mors och fars ansökan, om en vårdplats dygnet runt, hade avslagits av staden.
”Far har skött mor i åratal, hon minns ingenting, men han fick en hjärnstroke. Miste talförmågan”.
Den tidigare mästarbrottaren såg olycklig ut. ”Uppstår problem ringer han till mig, fast mitt i natten, Han grymtar i telefon. Jag bor ganska nära. Rusar dit och försöker hjälpa.”
”Det går inte i längden. Jag är sjuk jag också”. Han visade ett läkarintyg.
Stadens läkare och den ansvariga för vården rekommenderade båda vård dygnet runt för paret redan 2010. Vi besvärade oss till socialnämndens åldringsdelegation utgående från dem. Båda hade slitit för samhället under sitt liv, mannen på järnvägen och hustrun som städerska bland annat på Forsby sjukhem.
”Pappa gick in som frivillig som 17-åring. Han blev civil först 1945.”
Tiden gick. Ingenting hördes från staden. En journalist var villig att göra ett reportage om parets situation, guidad av sonen. När journalisten nämnde Lapplandskriget, nickade veteranen häftigt. Ögonen lyste. Det skulle han haft mycket att berätta om. Reportaget väckte genklang. Det finns många liknande öden att förtälja.
Under de kommande månaderna försökte jag puffa på ärendet. De ansvariga i staden var förstående och vänliga. De förklarade poängsättandet, processen, bristen på vårdplatser. De lovade göra vad de kan. Hemvårdens insatser har ökats, försäkrade de.
Sommaren gick i misströstan. I början på september ringde mästarbrottaren lättad. ”Mamma och pappa får en plats på ett vårdhem i Malm”.
På riksdagens frågetimme före julen 2010 hade jag tagit upp frågan om närståendevård, inspirerad av riksdagsledamot Hannes Manninens uttalande under budgetdebatten. Han hade sagt: ”Regeringen skickar oss lagförslag vi inte alls tycker om. Men ett lagförslag, som vi enhälligt skulle godkänna, är en förbättring av närståendevårdarnas situation, men det förslaget får vi inte.” Minister Paula Risikko lovade utreda frågan.
I januari 2012 tillsatte ministeriet en arbetsgrupp, som i maj 2013 kom med tre alternativa förslag till ett Nationellt utvecklingsprogram för närståendevård.
Det är på remiss till årets slut. Man räknar med en reform först 2016.
Europarådets ministerkommitté gav nyligen Finland en reprimand för att närståendevårdarna behandlas så olika i olika delar av landet. Det strider mot kravet på jämlik behandling av åldringar enligt den Europeiska socialstadgan, som Finland antagit.
Enligt det aktuella betänkandet använde en kommun 0,8 miljoner euro per år för närståendevård. Skulle kommunen ha skött om samma åldringar utan närståendevård, hade det kostat 2.6. miljoner, alltså en besparing på 1,8 miljoner.
Den ansvariga ministern underströk nyligen i en intervju att hon är ”chef på ministeriet”. Visa det! Arbetsgruppens förslag är bra. Välj ett och sätt fart på.
”Den sista striden det är”, sägs det i sången.
Jacob Söderman är juris licentiat.