Utbud och efterfrågan
Kvartersbutikerna är mysiga, men de klarar sig inte utan kunder som besöker dem regelbundet och rekommenderar affären för sina bekanta, skriver Markus Haakana i sin kolumn.
På gatan där vi bor är de flesta husen byggda på 1930-talet, och i praktiskt taget varje bottenvåning finns en eller flera små affärer. Mest förtjusta i kvartersaffärerna är oftast inte vi vuxna – som ju kunde välja att handla i dem – utan barnen. Förutom det regelbundna hänget och gnället vid skyltfönstren (djuraffären och kosmetikaffären, inte fastighetsförmedlarna gudskelov) ger våra närbutiker också upphov till återkommande diskussioner om företagandets villkor, utbud och efterfrågan med mera.
Vi har till exempel märkt hur det inte är lönsamt att hålla två R-kiosker på bara ett par hundra meters avstånd från varandra (den ena stängde). Två Alepa-butiker, ännu närmare varandra, verkar däremot vara okej. Den lilla mysiga italienska delikatessbutiken fick till sist stänga – att bara sälja pasta och italienska sötsaker bar inte. (”Pappa, vad betyder konkurs?”)
Att Makuuni fick stänga för gott för att sedan förvandlas till en Kotipizza överraskade inte nioåringen (”Ja, det är väl ganska många som har skaffat Netflix”). Att pizzeriaföretagaren på andra sidan gatan kanske inte var så glad åt franchise-etableringen stod också klart. Varför blomsterhandlaren och antikvariaten håller öppet på söndag har vi funderat på, och så dessa eviga frisörer. Finns det en affärslokal som stänger här kan man vara 70 procent säker på att en frisör- eller skönhetssalong öppnar inom kort. Och för all del: När all annan kommers flyttar till nätet, är frisörerna ungefär de enda som inte kan göra det.
Kvartersaffärer är förstås mysiga och trevliga på alla sätt, och för barn är det en dröm att få ha egen butik. Nioåringen promenerade in i kosmetikaffären en dag i vintras och charmade företagaren i ett nafs. Sedan dess går hon dit regelbundet, håller damen sällskap, lär henne svenska och hjälper till med små uppgifter. Ersättning betalas i form av provförpackningar.
Den nya vänskapen har också gett nya insikter, som kanske kastar en liten skugga över butikslekarna. Det visade sig nämligen att företagaren tar ledigt en vecka i juli. Hon säljer inte mycket under sommarveckorna, men hyran löper och det är bättre att sälja lite än inget alls. Och man får sälja rätt många krämtuber för att det ska räcka till ens till hyran. En vecka ledigt, således.
Det pratas mycket om att stöda företagare nu. Men det finns ingen regering som kan göra så att kosmetikföretagaren kan få sina fyra, fem veckor. Vad hon behöver är lite flera kunder, som kommer lite mer regelbundet och som rekommenderar affären för sina bekanta. Så stöder man företagare.